Magisk nyårsafton med tusentals ljusballonger som flöt förbi på himlen hela natten och ett sanslöst fyrverkeri.
God fortsättning önskar flocken Odenmark
Magisk nyårsafton med tusentals ljusballonger som flöt förbi på himlen hela natten och ett sanslöst fyrverkeri.
God fortsättning önskar flocken Odenmark
Flocken börjar sakta återhämta sig efter en hektisk period som inneburit 2-3 apporteringsdagar per vecka under september. Muskler värkte både på hundar och förare och återhämtningen tog allt längre tid mot slutet. Freddys revben blev allt tydligare tecknade. Trots en rejäl ökning av portionsstorlek. Tassar var ömma och såriga. Nosarna blödde av skarpa blad i vassen. Hundarna var glada när vi packade bilen för jakt – men den där riktigt larviga glädjeyran uteblev. Det var på gränsen till pliktskyldig glädje…
Det har varit otroligt kul och lärorikt på alla plan. Vi har haft en osannolik tur med vädret och faktiskt fått lite solbränna några dagar i september – helt sjukt skönt. Jakterna har varit omväxlande och lärande. Många olika sorters apportering från land, båt, flotte – till öar, på fast mark, i skog och över ängar. Tyvärr även en del träsk. Uppflogsjakt i varierande typer av dammar samt underbara kvällssträck under solnedgång i skärgården.
Vi har apporterat, stött upp flog, eftersökt vassar och vikar samt skjutit både under ordnade former med 45 graders säkerhetsvinkel samt avfångat vilt på det lite friare eftersöket med skott i vattnet med folk runt omkring och hundar simmande i vass.
Benkes roligaste minnen är från ett eftersök, samt en jakt som erbjöds som tack för årets insats – slyngeljakten.
Under ett eftersök så går Ewa på land och söker/stöter scammade änder som ofta avfångas med ett skott från båt utanför vassen. Vassen var på ett ställe manshög med ca 1 meters sikt, samt på vissa partier 50-60 meter djup. Ewa skulle korsa ett parti med vass ut till en dold klippa och lyckades där gå vilse. Hon ropade och frågade om hon skulle gå mot solen eller mot en av skyttarnas röster. Svaren hon fick var väl inte helt solklara och vattnet blev allt djupare (typ lårhöjd). Vet inte vilket som var vassast till slut . Ewas röst eller vassbladen. Hundarna var dock helspända och taggade. De trodde att matte slagit på näsan och hade ett spår på gång. De gjorde allt för att hjälpa matte att hitta den där anden hon jagade i vassen. Det tog en stund innan det glada humöret återfann sig hos matte – men en Marabou chokladbit och några leenden hjälpte till.
”Slyngeljakten” var det roligaste jag gjort på hela året. Det var dags för ”apportörerna” att jaga på godset de arbetat på hela hösten.
Vi startade jaktdagen med lite sporting. Wow, vilken sportinganläggning! Ena stationen bestod av 6 st kastare som simulerade kaniner från både vänster och höger. Lerduva underifrån och uppåt/framåt. Lerduva ovanifrån nedåt/framåt. Lerduva från både höger och vänster. Vi ställde in den på ”doublé” och slumpmässig ordning. Det innebar att två lerduvor presenterades med 1,4 sek mellanrum – och kunde dyka upp varsomhelst. Helt sjukt kul med massor av adrenalin. Vi kunde stannat där hela dagen.
Andra stationen var ”sträcksimulering”. Två fjärrstyrda kastare var monterade på en 30-40 meter hög mast framför oss, som kastade lerduvorna mot oss, över vår huvuden. Svår och verklighetstrogen övning som var jättenyttig. Usch vad svårt det var…
Sen jagade vi av 3 stycken dammar med varierande resultat och tillgång på fågel. Min skjutskicklighet förbättrades dock exponentiellt och när det var dags att åka ut till ”havet” för en sträckjakt i solnedgång så var jag i toppform. Sista passet kröntes med 2 st doubléer – mina första någonsin.
Ha det bäst alla som kikar in!
Hösten har rivstartat med andjakter, eftersök och hovapporter. Ja – vi är ju kungliga hovapportörer per definition i år igen då HMS Konungen lite oväntat dök upp igen.
Årets inledande jakter har varit ruskigt bra i alla avseenden. Hundarna (i synnerhet Freddy) har märkbart lyft sig, och att föra dem är en ren fröjd. Ingen apport har hittills varit för svår.
Fast det gäller ju att även föraren lyfter sig och inte sitter och sover. Jag blev nog lite nonchalant på ett av passen där vi satt på ett bra ställe med god översikt. Det var bekvämt under tallen på ”tre-ben-stolen” och änderna föll ned i lagom takt. Freddy och Alissa fick hämta ungefär varannan fågel via ett tyst uttalande av deras namn efter en koll på vem som bäst markerat fågeln. Jag behövde inte ens rikta in hundarna. Plötsligt knallade Freddy då han nog tyckte att jag satt och halvsov och inte riktigt var med (vilket tyvärr stämde…). Men andra gången han försökte sticka så var jag beredd – sen fick Alissa hämta resten av fåglarna. Vilket gjorde att Freddy var extremt uppmärksam på husses signaler resten av dagen. ha ha
Till och med eftersöken har blivit kul med egen bössa och lite adrenalin när fåglarna stöts ur vassen. Vi längtar redan till nästa tillfälle. Fast just nu håller vi tummar och tassar att vi kommer med på A-provet den 12 sep…
Ha dé
Söndag morgon. Den officiella hockeysäsongen startar med ett fystest kl. 13.00. Den kommer ge svar på hur karaktären är i laget. Har de latat sig – eller har man tagit ansvar för sin egen träning.
En lärarinna i klassisk balett fick en gång besvara frågan vad som skiljer en prima ballerina från en ballerina. Hon svarade: ”En prima ballerina måste vara perfekt”. Den som ställde frågan kontrade: ”Men ingen är perfekt”. Då svarade balettlärarinnan: ”Hon måste vara perfekt”.
Just den inställningen är något man efter bästa förmåga alltid ska sträva efter, såväl off-ice som på isen. Att samla på perfekta träningar där varje repetition har betydelse och där ”dagens” träningspass är det viktigaste av alla träningspass. Då kommer grabbarna att lära kroppen att välja smarta lösningar i en verklighet där djungelns lag ibland råder och där förutsättningarna ofta är långt ifrån perfekta. Denna inställning kan givetvis appliceras på hundträning.
Just nu nöjer Dogge sig med en perfekt start på den första dagen i av resten av sitt liv
SMS: -”Tjena ! Skyddsjakt på ringduva över ärtåker hos oss imorgon bitti 04.30 ! Kan du vara med?”
Har Elvis polisonger? Är påven katolik? Såklart bössa och hundar skall rastas!
Väckarklockan ringde 02:45 och efter ett alldeles för litet antal sovtimmar så bar det av (kom på mitt i natten att jag inte hade löst jaktkort – men det ordnade sig via internet). Samling 04:15 efter en knapp timmes bilresa. Lite fika och planering. Transport till ärtåkern. Utsättning av skyttar. Genomgång av skjutriktningar och sen eldtillstånd. Ett gömsle byggdes på 2 minuter och sedan var det bara att vänta.
Gissa om hundarna var spända. Fast efter någon timme så slappnade Freddy av och började pyssla med annat. Alissa gav dock aldrig upp, och hon hjälpte till att hålla utkik hela tiden.
Men sen fick Freddy chansen att apportera en skadeskjuten duva som var lite livlig. Efter den fajten (som slutade med att halva gömslet var dekorerat med dun) så vaknade han till. Efter det intermezzot så satt/låg han lika fint som när någon skär upp ost hemma i köket. Sådär superfint som bara en labbe kan sitta när den verkligen vill vara till lags…
Det blev ett femtontal ringduvor och en del viltspotting. Rådjur, grävling och hare skymtade i morgondimman. Ackompanjerade av flog med grågäss och en del skräniga kajsvärmar.
Två lyckliga arbetande hundar efter en gudomlig jaktmorgon.
Lördag den 27 Juni 2009 kl 22:32 ET. Dogge draftas till Europa-laget för 95-spelare STOP. Iceland air till Nordamerika via Island STOP. Träning i Toronto STOP. Ishockeycup i Buffalo. NAPS – North American Prospects Showcase i Amherst spelas i tre dagar. Europa-laget vinner grundserien obesegrade STOP. Vilken jä__a skräll!
Imorgon startar slutspelet STOP. Vovvarna hos Loke STOP. Se tabell>>
Ha det bäst!
Helgen innan midsommar hade vi turen att få vara med på en Bettinsson-träning i Hälsingland. Det var Ralf & Ilona Falkeland som hade bokat upp far & son (Mark & Jamie) Bettinsson för en helg på deras ägor.
Vi åkte upp redan på fredagen och ”våldgästade” Pella (Paw of Sweden) med familj. Hon har nämligen en kullbror till Freddy som heter ”Rune”, så det var tack vare henne vi fick nys om att far & son Bettinsson skulle vara i hennes trakter och hålla en träningshelg. Det slumpade sig även så att vi denna helg också skulle leverera Douglas till hockeyläger uppe i Furudal, och det ligger bara 1 timmes bilfärd från Bollnäs där Pella bor. Perfekt kombination!
Jag lämnade Benke & Freddy med Pella & hundar på lördagen och for upp till ”hockeyland ” medan de åkte på hundträning för Mark & Jamie Bettinsson hos Ralf & Ilona Falkeland. De hade en fantastisk dag med bara lätt duggregn och kanonträning på helt underbara marker. Benke var mer än nöjd med Freddys uppförande och så var även Mark som han gick för under dagen. Känns kul med lite positiva omdömen om Freddy , speciellt nu efter några misslyckanden med B-prov. Deras åsikt om Freddy stämmer väl överens om det vi kommit fram till och det känns extra bra. Enligt Mark Bettinsson är ”Freddy en fantastisk jakthund (läs A-provshund) med lagom fart som inte missar något och kan även gå på Field-trials”. Det värmde våra något sargade hjärtan. Han tyckte Benke & Freddy skulle komma över till England och gå på prov där?!….
På söndagen var även jag & Alissa med på träningen. Dagen till ära öste självklart regnet ner! Jag & Alissa var med under halva förmiddagen och gick för Mark vilket var mycket givande. Sen gick det tyvärr inte längre… Alissa blev lägre och lägre ju längre tiden gick och till slut gick hon inte från min sida när vi var anmanade att hämta en apport. Helena (hennes förra ägare) har berättat för mig att hon är negativt påverkad av Mark (varför vet vi inte) och det kom verkligen tillbaka. Otroligt vad hundar ändå kan komma ihåg. Det var ju över två år sedan Helena & Alissa var över och tränade för dem i England. Hur underligt som helst men inget man kan göra något åt. Det var bara för oss att avbryta och gå ur ledet och tillbaka till bilen istället. Så mycket för den träningsdagen… Benke & Freddy fick i alla fall en kanonhelg med superbra träning. Likaså Pella & Rune som jag hann se (tack vare / pågrund av Alissas ovilja att träna för Mark). Kul att se bröderna tillsammans. De är väldigt lika med ändå väldigt olika – fascinerande!
Början av Midsommarhelgen tillbringade vi i Furudal. Douglas ska alltid hämtas hem på midsommaraftons förmiddag, så numer vi åker upp dit redan på torsdagen med hundarna och bor på Furudals Bruk. Ett jättetrevligt ställe med fantastiska marker runt husknuten. Mycket myrmark och gömda insjöar som man kan träna hund vid. Mycket tallmoskog och vitmossa i markerna vilket gör det mjuk och tungt på samma gång. Helt fantastiskt! Furudal är ett sånt ställe jag skulle kunna tänka mig att ha ett sommarställe på och åka upp och träna hund. Resten av midsommarhelgen kommer vi att tillbringa hemma och fixa med tomten mellan regnskurarna. Det är en del som har varit hårt eftersatt den här säsongen – vet inte varför?… Kan bero på att dygnet bara har 24 timmar och att vi prioriterar hundarna och Douglas hockey…
Ha en fortsatt bra sommar!
Helgen som var tillbringade vi (hela flocken Odenmark) i Bälinge ovanför Uppsala. Vi och många andra trevliga retrievermänniskor hade anmält oss till träning för Sören Norén & Fredrik Lindström. En toppenhelg blev det med strålande sol och dryga 25+ (nästan lite för bra väder för att gå på ett fält och träna hund i dagarna två)…
Benke kände att han behövde ”vila” sig från Freddy lite så på lördagen körde jag honom och Benke tog hand om Alissa. På söndagen bytte vi tillbaka till ”rätt” hund igen.
Jag och Benke hamnade i samma träningsgrupp och på lördagen gick vi för Sören. Det var en mycket bra träningsdag med upplägg A’la A-prov på ett stort öppet fält med ganska få referenspunkter. Jättenyttigt. Sören fokuserade mycket på oss som förare och hur vi förde våra hundar. Precis vad jag behövde. Bl. a fick jag bastning för att jag var för snabb med mina dirigeringstecken. Freddy i synnerhet behöver tydliga och långsamma tecken så han hinner med att koppla på hjärnan och förstå. Det kändes sådär att köra Freddy. Jag märkte tydligt att han trivs klart mycket bättre med att arbeta tillsammans med husse. Men jättenyttig träning för oss bägge. Benke & Alissa skötte sig kanonbra men hade lite problem med avlämningarna och att hon vid några tillfällen glömde bort sig och kom till mig istället för avlämning (till min stora glädje, hehee).
På söndagen återgick vi till normalläget och då tränade vi för Fredrik. Då gick vi i mer blandat terräng och körde över stora diken där vi förlorade hundarna ur sikte en kort stund. Både Alissa & Freddy skötte sig mycket bra hela dagen och verkade glada och nöjda med att ordningen med förare var återställd. Det kanske var bra att byta hund. Bägge två kändes mycket mer uppmärksamma och lyhörda på vad vi ville – kul!
Benke sammanfattade helgen på ett bra sätt tycker jag…”På en och samma helg har jag kört både Formel 1 (Alissa) och traktor (Freddy) för två kanonduktiga tränare”. Jag kan bara hålla med. Vi har verkligen två underbara ytterligheter till hundar.
Känns bra att ha fått lite ny inspiration så vi kan träna vidare inför höstens stundande jakter och A-prov. Sen är det alltid lika kul och komma ut och träffa alla underbart trevliga retriever ägare!
Ha en underbar sommar ni som tittar in!
Nu lägger vi ner B-proven med Freddy. Det är lika bra att se sanningen i vitögat och acceptera att han inte verkar vara ämnad att gå på den här typen av prov. I helgen var vi på ännu ett B-prov. Den här gången uppe i Lafsen ovanför Uppsala. Ett jättetrevligt prov, som vanligt. I år var våra uppfödare till Freddy – Helena & Fredrik Lindström, Kennel Reedsweepers – provledare, så jag hade lovat att vara funkis. Jag hade turen att få vara skrivare till Ulf Göransson som var dagens domare – och Benke startade Freddy. Den här gången fanns det inget att skylla på (ingen löptik som parkamrat och provupplägget var bra, inte för svårt men inte helt lätt heller).
Freddy fick börja med en dold dirigering över vatten, vilket vanligtvis är ”plättlätt”, men idag visste han helt plötsligt inte vad sidotecken var och var allmänt ohörsam (domarutlåtande). Efter mycket om och men kom i alla fall viltet in. Till hans fördel ska jag ändå säga att han var en av få hundar som faktiskt simmade tillbaka med viltet. De flesta hundarna tog den längre vägen över land tillbaka. De kanske tyckte det var lite kallt i vattnet?…
Det följdes av en ”simpel” vänster-höger-om-båten-dubbelmarkering på vatten. Freddy satt mycket uppmärksam och såg när viltet plumsade i sjön, för att sedan när han skulle simma och hämta dem , inte verkade ha en aning om var de hamnat. Ingen var hemma i hjärnkontoret. Efter en hel del förarhjälp kom änderna in.
Sedan kom sökarbetet på land. Det började mycket bra med en Freddy som rusade ut markerna och hittade en fin fasan. Sedan fortsatte hundarna att växelvis plocka in vilt från anvisat område. Jag lovar att Freddy hade koll på vad som låg var. Så länge det fanns ”finvilt” (fasan, kanin & and) gick det jättebra, men när området hade tömts på godsakerna och det bara var kråkor och duva kvar, då såg man riktigt hur hans motivation sjönk. Då var det inget roligt längre, hmmmf…
Efter söket var det dags för en dubbelmarkering på land som bestod av två kråkor. Även här satt han mycket uppmärksam när skotten gick av och såg när fåglarna föll. Han sprang ut, och insåg där ute att det var kråka, bläää… Den första kom han i alla fall in med, men när Freddy insåg att den andra också var av samma sort då hade han fått nog. Kråka är inte värt att anstränga sig för, vad husse än säger.
Det slutade med att Benke ( han visste att den sista landdirigeringen också var en kråka) tackade för sig & Freddy och avslutade prövningen. Urtrist! för att vara ärlig, men som sagt, ibland måste man inse fakta.
Det är tur att man får glädja sig åt andras framgångar. I helgen lyckades jätteduktiga Monica Löttiger & SVCh Cinnamon ”Alma” med bedriften att fixa BÅDA sina 1:or i ökl. Den första på lördagen i Katrineholm och den andra kom på söndagen i Lafsen. JÄTTEGRATTIS!!! säger flocken Odenmark som följt er från början.
Nu tar vi nya tag och satsar på A-proven med Freddy istället. Benke har redan anmält dem till höstens kommande A-prov . Vi vet ju efter höstens jakter, att han är en fantastisk jakthund när det gäller skarpt läge. Det är som att ha en heltänd Alissa 2 med sig. Freddy ”bangar” inte för nåt’ då. En av hans många styrkor där är tunga, tjocka vassar. Där kommer han bäst till sin rätt. Då är det en ren fröjd att se honom! Ewa