I morse tog jag med mig hundarna ut på en mysig, kravlös långpromenad i skog och mark. Tänkte det kunde vara skönt för Alissa & Freddy och mig efter gårdagens ”nätta” tur fram och tillbaka till Vingåker. I bakhuvudet gnagde fortfarande Freddys beteende lite…
På ängarna sprang bägge hundarna och sniffade glatt och det dröjde inte länge förrän Freddy hittade ett spår och följde upp det klockrent, en sork den här gången visade det sig. Inte mycket att orda om. Efter ytterligare en stunds promenad kom vi så in i skogsdelen och strövade vidare. Efter ett tag kom Freddy fram till mig och såg lite fånig ut i ansiktet. (Det har jag nu lärt mig betyder att han hittat nåt spännande.) Och jo då, han hade nu hittat en bit av en gammal käke till ett rådjur. Det var bara att tacka för det och berömma att han kom och levererade. Ytterligare ca 20 minuter senare kommer han spudlande lycklig med en harskank och visar upp! Då börjar man ju undra vad det är med denna hund. Så här till vardags är han en fantastsk viltfinnare och på B-proven en disaster – vad gör man för fel??!? Avslutningsvis, på denna underbara morgonpromenad, hör jag hur det knakar i buskar och snår och tror självklart att det är ett par rådjur som kommer, men inte, 10 – 15 meter framför mig står helt plötsligt en ÄLG! Det är något jag aldrig träffat på förut i våra skogar. Hundarna var jätteduktiga och kom direkt på mitt kommando. Vet inte om vi eller älgen blev mest snopen? Som tur var travade den snabbt iväg och jag kunde slappna av, puh… En annorlunda morgontur med många upplevelser blev det dagen till ära, i alla fall.
Ha en bra vecka! Mvh / Ewa
