I helgen skulle jag och Alissa egentligen ha startat på Eukanuba WT, men vi ställde in det eftersom det inte känns riktigt bra än med hennes och mitt samarbete i skarpt läge. Det är främst fotgåendet vi behöver förbättra. Hon studsar nämligen som en ”guttaperkaboll” runt fötterna när det skjuts och pangar.

Så igår (måndag) tog jag ut en semesterdag för att förgylla den med en Walkup-träning hos Peggy utanför Grillby. Vi var 5 glada ekipage med varierande kunskap i bagaget som var med på dagens pass. Med Peggy som ciceron och ledare fick vi alla en fantastiskt bra träningsdag på resp. nivå för hundar och förare. Att Peggy dagen till ära också sköt skarpt gjorde inte det hela sämresmiley. Det gjorde att Alissa verkligen gick igång som hon gjort under Dummytrialen vi varit med på, och det i sin tur gjorde att vi med Peggys hjälp kunde ta tag i fotgåendet på rätt sätt och under rätt förutsättningar. Det kändes extra bra! Vi gick genom ekhagar och skog och Peggy ensam såg till att det hände massor av saker mest hela tiden. Superkul!!! Alissa och jag fick många bra tips under dagen som vi kunde praktisera direkt, och mot slutet av eftermiddagen gick Alissa till och med riktigt bra vid mina fötter. Wow vilken känsla!smiley Nu känns det nästan som vi törs ställa upp på det sista Dummytrialet i slutet av maj. Det hade jag, innan dagens träning, annars tänkt avboka. Vi får se hur det känns närmre inpå…

Väl hemma igen ska jag ta ut Alissa ur bilen och upptäcker då till min förskräckelse att hon hoppar på tre ben, höger bak vägrar hon att stödja på. Det är bara att bära in henne i sängen för en ordentlig genomgång och se om jag ser något, vilket jag inte gör. Det första man tänker är ju ormbett, men då skulle hon ha varit mer allmänpåverkad, vilket hon inte var. Så det är bara att ta upp telefonen och ringa veterinären och rådgöra. De ber mig avvakta ett par timmar och om hon inte blir bättre komma till deras drop-in mottagning senare på kvällen. Fy, vad det är jobbigt med väntan… Väl hos veterinären och efter en timmes väntan, kommer vi så in och blir som vanligt kungligt bemötta. De är verkligen helt underbara på Hässelby veterinärpraktik dit vi går. Fast det är många hundar på tur tar de alltid den tid det behöver för varje patient. Efter genomgång av Alissa och diskussion om vad vi gjort tidigare under dagen hittar vi till slut ett litet sår på höger baklår, där jag plockade bort en kvist tidigare under träningen samt att hon är jätteröd och lite skrapad på insidan av låret. Troligtvis har hon under arbete, med sin höga fart, sprungit in i något och fått som en ”lårkaka” (om nu hundar kan få det?). Det slutade med rakning vid såret och noggrann rengöring samt ett par sprutor med antibiotika och smärtstillande och ett stort hål i min plånbok (till saken hör att jag var hos veterinären så sent som i torsdags och vaccinerade bägge hundarna, och det var inte heller helt gratis). Sen var det bara att bära hem “prinsessan” och lägga henne på sängen för vila.

Glädjande nog smiley så trippade Alissa på alla fyra benen igen i morse, som om gårdagen aldrig varit. Gissa om jag blev lättad! Fast hon är lite stel märker man, så det blir att ta det lugnt ett par dagar nu. Men vad gör det? Huvudsaken att det inte var något allvarligare och att hon nu verkar må som vanligt igen. Åh, vad skönt det känns!!!