Kopparklanens jaktlabradorer

Magisk nyårsafton med tusentals ljusballonger som flöt förbi på himlen hela natten och ett sanslöst fyrverkeri.

God fortsättning önskar flocken Odenmark

Flocken börjar sakta återhämta sig efter en hektisk period som inneburit 2-3 apporteringsdagar per vecka under september. Muskler värkte både på hundar och förare och återhämtningen tog allt längre tid mot slutet. Freddys revben blev allt tydligare tecknade. Trots en rejäl ökning av portionsstorlek. Tassar var ömma och såriga. Nosarna blödde av skarpa blad i vassen. Hundarna var glada när vi packade bilen för jakt – men den där riktigt larviga glädjeyran uteblev. Det var på gränsen till pliktskyldig glädje…

Det har varit otroligt kul och lärorikt på alla plan. Vi har haft en osannolik tur med vädret och faktiskt fått lite solbränna några dagar i september – helt sjukt skönt. Jakterna har varit omväxlande och lärande. Många olika sorters apportering från land, båt, flotte – till öar, på fast mark, i skog och över ängar. Tyvärr även en del träsk. Uppflogsjakt i varierande typer av dammar samt underbara kvällssträck under solnedgång i skärgården.

Vi har apporterat, stött upp flog, eftersökt vassar och vikar samt skjutit både under ordnade former med 45 graders säkerhetsvinkel samt avfångat vilt på det lite friare eftersöket med skott i vattnet med folk runt omkring och hundar simmande i vass.

Benkes roligaste minnen är från ett eftersök, samt en jakt som erbjöds som tack för årets insats – slyngeljakten.

Under ett eftersök så går Ewa på land och söker/stöter scammade änder som ofta avfångas med ett skott från båt utanför vassen. Vassen var på ett ställe manshög med ca 1 meters sikt, samt på vissa partier 50-60 meter djup. Ewa skulle korsa ett parti med vass ut till en dold klippa och lyckades där gå vilse. Hon ropade och frågade om hon skulle gå mot solen eller mot en av skyttarnas röster. Svaren hon fick var väl inte helt solklara och vattnet blev allt djupare (typ lårhöjd). Vet inte vilket som var vassast till slut . Ewas röst eller vassbladen. Hundarna var dock helspända och taggade. De trodde att matte slagit på näsan och hade ett spår på gång. De gjorde allt för att hjälpa matte att hitta den där anden hon jagade i vassen. Det tog en stund innan det glada humöret återfann sig hos matte – men en Marabou chokladbit och några leenden hjälpte till.

”Slyngeljakten” var det roligaste jag gjort på hela året. Det var dags för ”apportörerna” att jaga på godset de arbetat på hela hösten.

Vi startade jaktdagen med lite sporting. Wow, vilken sportinganläggning! Ena stationen bestod av 6 st kastare som simulerade kaniner från både vänster och höger. Lerduva underifrån och uppåt/framåt. Lerduva ovanifrån nedåt/framåt. Lerduva från både höger och vänster. Vi ställde in den på ”doublé” och slumpmässig ordning. Det innebar att två lerduvor presenterades med 1,4 sek mellanrum – och kunde dyka upp varsomhelst. Helt sjukt kul med massor av adrenalin. Vi kunde stannat där hela dagen.

Andra stationen var ”sträcksimulering”. Två fjärrstyrda kastare var monterade på en 30-40 meter hög mast framför oss, som kastade lerduvorna mot oss, över vår huvuden. Svår och verklighetstrogen övning som var jättenyttig. Usch vad svårt det var…

Sen jagade vi av 3 stycken dammar med varierande resultat och tillgång på fågel. Min skjutskicklighet förbättrades dock exponentiellt och när det var dags att åka ut till ”havet” för en sträckjakt i solnedgång så var jag i toppform. Sista passet kröntes med 2 st doubléer – mina första någonsin.

Ha det bäst alla som kikar in!

Hösten har rivstartat med andjakter, eftersök och hovapporter. Ja – vi är ju kungliga hovapportörer per definition i år igen då HMS Konungen lite oväntat dök upp igen.

Årets inledande jakter har varit ruskigt bra i alla avseenden. Hundarna (i synnerhet Freddy) har märkbart lyft sig, och att föra dem är en ren fröjd. Ingen apport har hittills varit för svår.

Fast det gäller ju att även föraren lyfter sig och inte sitter och sover. Jag blev nog lite nonchalant på ett av passen där vi satt på ett bra ställe med god översikt. Det var bekvämt under tallen på ”tre-ben-stolen” och änderna föll ned i lagom takt. Freddy och Alissa fick hämta ungefär varannan fågel via ett tyst uttalande av deras namn efter en koll på vem som bäst markerat fågeln. Jag behövde inte ens rikta in hundarna. Plötsligt knallade Freddy då han nog tyckte att jag satt och halvsov och inte riktigt var med (vilket tyvärr stämde…). Men andra gången han försökte sticka så var jag beredd – sen fick Alissa hämta resten av fåglarna. Vilket gjorde att Freddy var extremt uppmärksam på husses signaler resten av dagen. ha ha

Till och med eftersöken har blivit kul med egen bössa och lite adrenalin när fåglarna stöts ur vassen. Vi längtar redan till nästa tillfälle. Fast just nu håller vi tummar och tassar att vi kommer med på A-provet den 12 sep…

Ha dé

Söndag morgon. Den officiella hockeysäsongen startar med ett fystest kl. 13.00. Den kommer ge svar på hur karaktären är i laget. Har de latat sig – eller har man tagit ansvar för sin egen träning.

En lärarinna i klassisk balett fick en gång besvara frågan vad som skiljer en prima ballerina från en ballerina. Hon svarade: ”En prima ballerina måste vara perfekt”. Den som ställde frågan kontrade: ”Men ingen är perfekt”. Då svarade balettlärarinnan: ”Hon måste vara perfekt”.

Just den inställningen är något man efter bästa förmåga alltid ska sträva efter, såväl off-ice som på isen. Att samla på perfekta träningar där varje repetition har betydelse och där ”dagens” träningspass är det viktigaste av alla träningspass. Då kommer grabbarna att lära kroppen att välja smarta lösningar i en verklighet där djungelns lag ibland råder och där förutsättningarna ofta är långt ifrån perfekta. Denna inställning kan givetvis appliceras på hundträning.

Just nu nöjer Dogge sig med en perfekt start på den första dagen i av resten av sitt liv

SMS: -”Tjena ! Skyddsjakt på ringduva över ärtåker hos oss imorgon bitti 04.30 ! Kan du vara med?”

Har Elvis polisonger? Är påven katolik? Såklart bössa och hundar skall rastas!

Väckarklockan ringde 02:45 och efter ett alldeles för litet antal sovtimmar så bar det av (kom på mitt i natten att jag inte hade löst jaktkort – men det ordnade sig via internet). Samling 04:15 efter en knapp timmes bilresa. Lite fika och planering. Transport till ärtåkern. Utsättning av skyttar. Genomgång av skjutriktningar och sen eldtillstånd. Ett gömsle byggdes på 2 minuter och sedan var det bara att vänta.

Gissa om hundarna var spända. Fast efter någon timme så slappnade Freddy av och började pyssla med annat. Alissa gav dock aldrig upp, och hon hjälpte till att hålla utkik hela tiden.

Men sen fick Freddy chansen att apportera en skadeskjuten duva som var lite livlig. Efter den fajten (som slutade med att halva gömslet var dekorerat med dun) så vaknade han till. Efter det intermezzot så satt/låg han lika fint som när någon skär upp ost hemma i köket. Sådär superfint som bara en labbe kan sitta när den verkligen vill vara till lags…

Det blev ett femtontal ringduvor och en del viltspotting. Rådjur, grävling och hare skymtade i morgondimman. Ackompanjerade av flog med grågäss och en del skräniga kajsvärmar.

Två lyckliga arbetande hundar efter en gudomlig jaktmorgon.

Lördag den 27 Juni 2009 kl 22:32 ET. Dogge draftas till Europa-laget för 95-spelare STOP. Iceland air till Nordamerika via Island STOP. Träning i Toronto STOP. Ishockeycup i Buffalo. NAPS – North American Prospects Showcase i Amherst spelas i tre dagar. Europa-laget vinner grundserien obesegrade STOP. Vilken jä__a skräll! 🙂

Imorgon startar slutspelet STOP. Vovvarna hos Loke STOP. Se tabell>>

Ha det bäst!

Nu har det gått troll i våra B-prov. På provet igår sitter markeringar och dirigeringar som en smäck både på land och i vatten. Vattendirigeringen föranledde t.o.m. en liten spontanapplåd från publiken.

Vad hände?! Freddy pep och grymtade, högt och kraftfullt. Han sprang planlöst omkring i sökområdet som en robot (lyset var tänt, men ingen var hemma). Pipen var inga nervösa ”jag vill arbeta pip”. Det var mer dova grymtningar som från en sämre p-rulle (ynf…), kombinerat med små ”jag saknar dig pip”.

På samlingen var Freddy lite extra intresserad av en tik. Inget ont i det, men det visade sig att denna tik skulle bli vår parkamrat. Första övningen var lätt, med markering/dirigering på land. Sen var det dags för en förflyttning… Freddy gick vid sidan av mig, MEN som en ostkrok där både rumpa och nos pekade bakåt. Jag trodde inte en hund kunde vrida sig på detta vis. Han gick perfekt fot, utan att gå fot! Resten av provet släppte han inte tiken med blicken. Så fort hon var längre bort än 3 m så började han pipa. Freddy hade inte ens koll på skytten trots att vi gick närmast honom hela provet.

Sökarbetet var en katastrof. Freddy sprang omkring planlöst, dreglande med hög nos och kom regelbundet in tom för att kolla om tiken satt kvar. Han fick in 3st vilt, men det var nog bara en slump att han råkade snubbla på dem.

Ingen skugga över tiken. Jag har ingen aning om den löpte eller har en flockmedlem som löpt. Freddy har tidigare visat sig vara överkänslig för tikar som ligger på gränsen till löp och det är tyvärr bara att konstatera att det är lika viktigt med lottningen av parkamrat som att träna hårt…

Provmarker, funkisar och domare var riktigt bra i Vingåker. Ett bra upplagt prov med väl anpassad svårighetsgrad för klassen. Rekommenderas varmt.

Vad fick vi för pris. Ingen aning. Det blev ingen etta iallafall. Vi åkte hem direkt utan att kolla.

Int fan e ja bitter…

/Benke (gästskribent)

Idag fick Freddy ett andrapris på B-provet i Bro. Det var en stor seger för oss. (I höstas nollade vi två B-prov på grund av tveksamheter i sökarbetet. Han hängde bl.a. över viltet och saknade spontanitet).

Efter att ha vilat från vilt hela vintern så har ”problemen” helt plötsligt försvunnit. Vi var väldigt nära ett förstapris som tyvärr brast på förarslarv vid markeringsarbetet. Men det gjorde ingenting – för det är lätt att fixa till.

Sammanfattande kritik: -”En trevlig labradorhane med många utmärkta retreiveregenskaper. Gör ett utmärkt fältarbete och har fina apporteringar.”

Förutom det överraskande fina sökarbetet Freddy gjorde så var det en fröjd att föra honom idag. Han var lyhörd, ställde upp på alla stopp och dirigeringar med stort hjärta och massor av ”will to please”. Vi sänder ett extra tack till Peggy som återigen gett oss ett par viktiga pusselbitar i träningen.

Fast jag skäms att berätta att vi endast tränat på Peggys sidodirigeringar två gånger innan provet. Freddy fattade nu direkt vad jag vill. Undrar hur bra han kan bli om husse också satsar lite mer seriöst…

Idag fick vi äntligen med oss både kamera och fotograf ut på lite bus i det vackra vår-vintervädret. Vi åkte till Viksjö och Görveln för en kombinerad tränings/mys promenad i det underbara vädret. Tänk vad lite sol kan göra… På en gång vaknar livslustarna och man får inspiration att göra en massa skoj . Alissa har nu också klivit över sitt höglöp och vi kan ha ha dem tillsammans igen (fast med övervakning). Här är lite bilder från dagen.

Ha en underbar helg! Ewa