Kopparklanens jaktlabradorer

Hösten är verkligen min favoritårstid. Vi tränar för fullt
under hela året för denna period och spar större delen av semesterdagarna för
att komma ut och låta hundarna arbeta med det som de är framavlade för.
Dessutom har vi startat båda hundarna på prov mitt under jaktsäsongen, med
bästa möjliga resultat – underbart!

En liten smolk i bägaren var att unghunden Tracer åkte på en
rejäl mag/tarm-katarr som slutade med operation för att se om det fanns något
främmande föremål i kroppen. Det visade sig vara helt i onödan då inget
hittades. Men han har sedan dess svarat bra på medicin och läkt ihop fint. Vi
har nyligen även börjat träna lite försiktigt – ser riktigt bra ut. Problemet
är att han nästan flippar ut av lycka bara jag tar i en dummie. Han är just nu understimulerad,
milt uttryckt…

Vi hade även förmånen att åka över till Nordirland och
rekognoscera inför framtida äventyr med hundarna. Det var fantastiskt kul och
lärorikt på många plan. Vi var på Field Trials, Rough Shooting och hann dessutom
med en massa pubar i Dublin. Landskapen kring Fivemile Town är bedövande vackra
på håll, men väldigt svåra att ta sig fram i när man väl är där. De böljande
kullarna visar sig vara fulla av vatten och hål, branta fåror och brösthög vegetation.
En riktig strapats för både hundar, förare och skyttar. Vi träffade många nya
vänner och är så himla glada över det positiva mottagande och den gästfrihet vi
åtnjöt. Vi åker definitivt tillbaka – men tar med hundar nästa gång.

Vi har bidragit till SSRKs jaktprov efter förmåga och hunnit
med olika funktionärsuppgifter som både steward, kastare, skytt och markör. Det
är alltid lika kul att se jakthundar jobba – ett väldigt bra sätt att både
bidra och lära på samma gång.

Nu har inte vi mycket kvar av säsongen på hemmaplan. Vi
ställer upp på ett sista A-prov som steward respektive markör innan en avslutande jaktsession i Skåne under november. Fast då blir det fasanjakt istället
för änder. Sen börjar dummieträningen om på allvar igen 😉

Min filosofi är att arbeta med hundarna på både fågeljakt
och prov. Och jag vill inte ha någon särskild specialisering i andjakten.
Hunden ska kunna stöta, apportera dött och skammat, och genomföra såväl stora
som små eftersök både från land och från båt. Vi är kort sagt beredda att göra
det som krävs för en lyckad jakt. Men för att nå dit så måste en viss
inskolning göras och det är dumt att ställa en ung och oerfaren hund att
apportera mitt i en skyttelinje med risk för ”andregn”.

Tracer har nu fått vara med och arbetat på två andjakter. I
första hand så har han fått resa änder ganska långt från skyttarna men ändå
blivit exponerad för skott och fallande fåglar som skjutits av både stöt- och eftersöksekipagen.
Det har gått fantastiskt bra hittills, och han har visat prov på bra dådkraft när fåglarna är skadeskjutna och försöker komma undan. Samtidigt så
har stadgan och lydnaden varit 100 procentig. Ledsen för den skrytsamma tonen
här men det har varit helt otroliga insatser emellanåt med tanke på hans ålder
(1 år och 8 mån).

Skönaste exemplet var på sista såten där vi drev en flock på
ca 100 änder framför oss i en avsmalnande vattenfåra. Det var väldigt lite
vatten och bara 30-50 cm djupt på vissa ställen. Jag skickade Tracer mot
änderna och blåste stopp när ett 20-tal flög iväg. Döm om min förvåning när han
vände runt och satte sig ned i vattnet och inväntade nästa kommando. Det såg
helt sjukt ut när han satt på rumpan mitt i ”ån” med vatten upp till armhålorna
och titta lugnt på mig. Efter en stund så sände jag honom vidare med ett vänstertecken
och Tracer satte fart mot änderna som nu förflyttat sig en bit längre upp i ån.
Återigen reste ett 20-tal änder och jag blåste stopp med exakt samma resultat.
Tracer slutade simma, vände och satte sig ned på botten och väntade med bara
halsen uppstickande över ytan. Jag kallade in honom och öste beröm över honom.
När alla änder lite senare var resta så sköt jag ned en and som belöning. Det
var en mycket stolt husse som såg på när en glad labrador hämtade den!

En fantastisk helg är till ända och frågan är om det är
husse eller Tracer som är mest slut. Vi anmälde oss i öppenklass för att
avsluta träningssäsongen med att tänja gränserna och få en objektiv bedömning
av vart vi står. Enda målet var att få poäng på alla rutorna och att ha roligt
både på camping och i ”tävling”. Vi uppfyllde de kriterierna med råge trots att
det blev en nolla på sista rutan under söndagen.

Tiden på campingen blev extra bra då vi betalat hela 80 kr
extra för en 3-bädds stuga med sovloft och till vår stora förvåning hamnade i
ett hus med 8 bäddar, dusch och toa, vardagsrum och barkök samt en ”egen tomt”
grill och utemöbler. Vi körde öppet hus hela helgen och bjöd in alla som ville
umgås. Totalsuccé!

Ruta 1/6 4+12p

Dirigering dag 1 som blev för svår. Apporten låg till
vänster, men sluttning mot höger, en stig samt bäcken till höger drog väldigt
mycket. Tracer tog inte vänsterkommandot trots flera försök och det blev bara 4p
kvar efter en massa onödig handling.

Dubbelmarkering dag 2 hade en annan utmaning och den senast
kastade apporten hamnade närmast precis nedanför oss i den branta backen efter en liten bäck.
Många hundar hade alldeles för hög fart här och behövde precis som Tracer
dirigeras tillbaka en bit. Apporten längst bort spikade han.

Ruta 2/7 18+19p

Dubbelmarkering dag 1 som gick som den skulle. Inte mycket
att säga då en markering är en markering. Fick hjälpa till en aning med närsöksignal
på andramarkeringen.

Dirigeringen dag 2 var klockren. Rak linje hela vägen ut
över en bäck och stor sten, sen upp för en brant backe. Jag hojtade ett extra ”UT”
strax innan bäcken och sen gick han över den utan att stanna, upp i backen och
slog på näsan när jag blåste närsök. I det närmaste en perfekt dirigering.

Ruta 3/8 8+0p

Den här rutan var vår nemesis. Dirigeringen dag 1 nedför en
backe, över en äng, över en bäck/dike fram till tre björkar var för svår.
Tracer fick inte vind på apporten trots att han till slut sprang hela vägen ut och lyckats runda björkarna. Det
blev en massa blåsande innan apporten slutligen kom in.

Dubbelmarkeringen dag 2 borde kunnat sluta bra. Tracer
markerade första kastet väldigt bra. Andra kastet likaså som hamnade i
bäcken/diket. Men när han kom ner så drog gårdagens målområde (dirigeringen)
för mycket och han sökte sig dit om och om igen. Jag lyckades dirigera tillbaka
honom tre gånger till rätt område men då var huvudet slut och näsan avstängd.
Detta var även vår sista ruta denna helg och det blev helt enkelt soppatorsk.
Domaren bad mig till slut kalla in honom.

Ruta 4/9 16+18p

Dubbelmarkering dag 1 som blev väldigt oproffsig. På högra
sidan fanns två kullar. Kastarna var dolda bakom kullarna och nedslaget hamnade
dolt där bakom (domaren kan inte se vad hundarna gör bakom kullarna).
Apporterna syntes bara en halv sekund och Tracer missade den senast kastade.
Han gick dock iväg åt det håll vi vridit upp och försvann bakom närmsta kullen.
Efter ca 4 sekunder kom han fram bakom den bortre kullen med apport i munnen.
Då skickade jag honom på linjetag mot den närmsta kullen och han spikade den
dolda apporten där bakom. Domaren sade att vi inte skulle belastas för att apporterna kom in i ”fel” ordning. Kastarna hade gjort
fel då apporerna skulle landat PÅ platåerna. Hon skulle rätta till det med nästa öppenekipage. Vad bra
tänkte jag, men blev ganska besviken senare när jag såg att vi bara fick 16p. Då
hade jag hellre gjort om stationen med rätt upplägg. Det blev lite fel här…

Dirigeringen dag 2 över en brant ravin satt som en smäck TVÅ ggr. Första gången
hade en apport ramlat ned från den branta slänten och Tracer spikade den direkt.
Då bad domaren oss att köra om stationen och vi väntade två ekipage och spikade
den igen fast med ett stopp/vänster kommando. Enkelt!

Ruta 5/10 17+12p

Vattendirigering dag 1 över två bäckar. Tracer gick spikrakt
hela vägen och tog den efter minimal handling från mig! Jag fick dessvärre
rädda apporten som var väldigt nära att hamna på backen när ”någon” hade lite
bråttom att skaka sig.

Dubbelmarkeringen på vatten dag 2 gick även den väldigt bra.
Spikade apport 1, tog apport två efter stopp/höger handling. Det som drog ned
poängen här var släpp/skaka/leverera på båda apporterna. Domaren ville inte
säga vilken poäng då hon skulle fundera. Jag blev glad över att senare se att vi
hade exakt samma uppfattning om poängnivå. Kul!

Trots allt kom vi högt upp i placering – nr 9! Så även om
Tracer är lite väl ung så tycker jag att vi utmanade oss själva i rätt klass
och lyckades få många bra lärdomar med oss i bagaget hem.

Sen vill jag avslutningsvis nämna att arrangörena av Paw Of Sweden Cup 2013 gör ett otroligt bra jobb och det är en fröjd att starta när det är såhär professionellt. Helgens absolut roligaste minne är ändå att Igor och Fredrik Lindström vann nybörjarklassen. Skönare hund och förare får man leta efter.

Förhoppningsvis blir det start på B-prov i
nybörjarklass under hösten, men fokus ligger nu på jaktsäsongen som startar i veckan.
Skitjakt på er!

Det här har varit en av de mest aktiva sommarperioder jag upplevt. Kanske lite för mycket av allt. Grillen har tänts nästan varje kväll och både en och annan öl och glas vin har slunkit ned i samma veva. Vi behöver nog ta ledigt för att vila upp oss efter semestern…

Det har dykt upp oplanerade hundträningar och events hela tiden utöver det som redan var inbokat. Och vi har inte velat tacka nej till nånting – det har bara varit fantastiskt roliga saker under hela Juli. Kennelträff i två dagar Örebro, viltträning och vatten Sala, Träningar på Lilla Träskaten, Flera träningar med övernattning och lite fest runt om i Sverige, Walkup, Skyttelektioner med hagel Nyköping, dykandsträning och båtapportering Östhammar, viltträning Ljusterö, Teckenträning Nynäshamn.

Hundarna har gått fantastiskt bra och vi har tänjt gränserna rejält med olika svårigheter. Det som har blivit lidande är detaljerna och noggrannheten. Såhär mycket gruppträning är inte bra under uppbyggnaden. Nu är det två veckor kvar innan ett stort working test i Bodarna/Gagnef. Under två dagar ska vi avverka 10 stationer i öppenklass. ”Kaxigt” sa någon – och refererade till åldern på unghunden. Det tycker inte jag. Om man kommit lite längre så finns ingen anledning till att testa av en nivå som ligger under ens potential på ett inofficiellt prov. Men vi har ingen som helst förhoppning att vinna eller att komma högt placerade. Vi åker främst dit för att ha trevligt och umgås. I tävlingsdelen så kommer vi hantera varje station som en egen utmaning – man startar med 20 poäng vid varje station och nollas man så har man 20 nya friska poäng att erövra på nästa station.

De kommande 2 veckorna så gäller enbart egenträning med begränsat avstånd på signaler och maximal fokus på detaljer i utförandet. Vi kommer försöka träna varannan kväll men variera oss på liknande sätt som man tränar bodybuilding där man vilar de olika muskelgrupperna och inte kör samma muskel varje dag. Markeringar omgång ett, Linjetag/Sök omgång 2, Teckenträning omgång 3 och sen markeringar igen omgång 4 osv. Vi tränar dock ALLTID på lydnad med kontakt/inkallning/stadga/följsamhet och avlämningar.

Ibland överträffar verkligheten dikten. Dagens simulerade jakt gick långt över förväntan. Jag har klurat några veckor på hur man på bästa sätt skulle kunna lära en oerfaren unghund lite mer om att söka skadeskjutna dykänder. 100 m snöre, ett block ett ankare samt en upptinad and ingick i rekvisitan.

Det blev total succé trots ett lite för kort snöre (det var skarvat med en knut som fastnade en gång). När jag drog i snöret som var knuten i anden via blocket som satt fast i botten med ankare så ”dök” anden. Unghunden blev väldigt konfunderad när den försvann och började söka runt. Jag höll honom kvar i området med kommandot ”sök där” och släppte upp anden några gånger innan han fick apportera den. Efter två apporter så fattade han galoppen och var väldigt intensiv i sitt sökande inom ett lagom stort område – till slut drog jag bara ned anden ca 20 cm och lät honom dyka ned och hämta den under ytan. Det lyckades!

Dagen startade dock med en 350 m lång vassrugg där han fick söka fritt och så lät jag honom ”hitta” en and var 50 m. Det gick som tåget redan från start och vissa hundar har inga problem att apportera från båt – vare sig det gäller att söka, markera eller dirigeras. Tracer tillhör den gruppen och det är otroligt skönt och gör att livet som apportör blir extra kul. Vi testade sen förmågan att ta sig genom en djup tjock vass och vidare ut på blankvatten – inga problem! Enda orosmolnet var att det kom ett par små små pip från Tracer när jag sköt skarpa skott från båten – han blir en aning för upphetsad och bör definitivt inte stå mitt i skjutlinjen första säsongen. En otroligt bra testdag innan höstens jakter drar igång. Grunderna för jakt är klara. Vi är redo!

Smått galen period just nu med hundträning och roligt umgänge. Både hundar och förare var ganska slut efter kennelträffen i helgen som var fantastiskt lyckad på alla sätt och vis. Förutom mingel, mat och fest i två dygn så tränade vi hund två heldagar i gassande sol. Både hundar, förare och instruktörer var på topphumör. Många skratt blev det, men samtidigt lärde vi oss en hel del nya saker och pantrarna tog några kliv framåt igen.

Efter det så vilade vi hundarna i två dagar innan det var dags för vattenträning med goa vänner. De hade även med sig vilt eftersom en av deras hundar ska starta B-prov nästa vecka. Jag tog chansen och lät Tracer debutera helt utan viltpresentation på sin fria sökpremiär för att se vad som skulle hända. Det gick alldeles lysande med hare, duva, kråka, kaja, trut och and. Men fasanen tog han inte in spontant.

Det tycker jag var en riktigt bra debut och ett gott betyg på hans naturliga viltspontanitet. Jag presenterade givetvis fasanen igen och gav ett apportkommando vilket gav en fasan i hand. Sen fick han söka rätt på den en gång till och levererade in den utan problem. Vi tränade sen vatten med dummies men lade upp ett litet presentationssök med sex vilt senare på kvällen som gick alldeles utmärkt.

Skönt med en hund som detta bara faller sig helt naturligt för. Med presentationssök menar jag att man lägger ut olika viltslag på ett ganska begränsat område för att kunna se exakt vad hunden gör när den får vittring och för att kunna bedöma upptag och inleverans. Det är ju mycket enklare att korrigera ett oönskat beteende tidigt i upplärningsstadiet. Allt vilt kom fort in i den ordning som Tracer fick vittring på dem, fast med ett undantag. En duva som inte hade tinat var som en istapp med fjädrar – den fick jag gå ut och presentera en extra gång innan den kom in i full fart.

Vi tränade sen lite avlämningar från vatten med varierande resultat när det gäller skakande. Men det problemet fasades ut ju längre dagen fortskred och det kommer att bli riktigt bra med mer vattenträning. Kul träningsmark var vi på med varierande avstånd till motsatt strandlinje samt diverse öar här och där. Sista två markeringarna satt som en smäck med en markering på ca 80m som gick spikrakt tur och retur över blankvatten och den andra ca 70m över en ö upp på ytterligare en ö bakom den första, vilket gav två vattenhinder på vägen till markeringen. Inga problem!

Nu blir det en vilodag för hundarna igen innan det är dags för vattenarbete på Lilla Träskaten på fredag och B-provsträning med vilt på lördag. Det här är lite för mycket mängdträning, men ibland händer allt tyvärr samma vecka och det är bara att köra. Nästa vecka har vi bara ett större träningstillfälle inbokat och det räcker bra. Egenträningen med noggrann inlärning av detaljer är den viktigaste för en unghund.

Stor seger idag med linjetagsträning i vatten. Keith Mathews har en skön liknelse när man tränar linjetag över vatten. -”hunden ska gå mot horisonten och söka upp en ny kontinent precis som Christofer Columbus när man skickar över vatten.” Rakt ut och vidare upp på land.

Första träningen med 100 m fritt vatten gick inget vidare. Det krävdes en massa markeringar. Extrakast för att locka hundarna vidare över när de fastnade halvvägs och den gången avslutade vi när vi äntligen lyckades få över hundarna hela sträckan utan tjat efter en kastad markering som plaskade i vattnet.

Idag gick vi tillbaka och gjorde exakt samma övning på samma plats men med fantastiska resultat. Först kastades ett par markeringar flera meter upp på land. Jag skickade Tracer på den utan att tjata en massa ut eller Jah! Jah!. Det gick dock inte helt rakt utan i en stor båge med vinden. När han levererat den så skickade jag honom på linjetag till samma område igen. Nu gick han spikrakt dit med ett UT-kommando, upp på land och sökte med stöd av en söksignal. Hittade apporten och kom någorlunda rakt tillbaka. En klockren Christofer Columbus-apport! 🙂

Det här kommer att repeteras ett par gånger under sommaren med målet att gå ned och skicka helt blint, fast med apporten ytterligare lite längre in på land. Det är ett viktigt delmål för oss för att anses vara klar för start i öppenklass B-prov.

Att träna markeringar i vatten kommer vi göra lite när tillfälle ges med störningar i grupp. Det är relativt lätt. Att korsa en sjö och fortsätta på land i en linje är det riktigt svåra. Om inte annat så kommer höstens jaktapporteringar innebära en överdos vattenplask.

Otroligt skön midsommarvecka som inleddes med
hagelskytte hos Shullström & Mörner i Skavsta. En timmes skytte med
instruktör som fixade till en del fel. På torsdagen blev det en tur till dit
för att fylla i en licens på en .308 grisbössa och passade givetvis även på att
skjuta ett par hagelserier på egen hand. Instruktören hade gjort ett bra jobb –
få missar, och de missar som blev kunde jag själv rätta till genom att göra om
och göra rätt.

Onsdag kväll tränade vi hund på Tisslabo och jag insåg att
Tracer började visa tecken på lite väl stor självständighet (läs lyssnade inte
alls). Det märktes dock tydliga framsteg i att hitta av-knappen. Vi är nu uppe i att klara 60 min i ”Stanna” kommando och Tracer lade sig ned och kopplade av när tillfälle gavs. Skönt att se. Däremot var han ensam om att spika ett 150m linjetag mot ett suddat
målområde efter att ha sett och hört ett stort antal skottapporter i andra
riktningar. Det var ju kul, men det är hög tid att backa lite och nöta tecken
och lydnad igen.

Midsommarafton
startade därför med ”The rotating Diamond” på ängarna vid glömstavägen och
körde vänster, höger och ut träning. Vi tillämpade nolltolerans för både hundar
och förare. Det innebär att vi måste ge exakta tecken utan nyanser och fummel.
Hundarna får inte sätta en tass fel – då avbryts genast övningen, koppel på och
omstart. Om man har ett klart definierat syfte med övningarna så är allt svart
eller vitt! Hundarna förstod fort att det var full uppmärksamhet och fokus som
gällde. Fantastiskt bra träning blev det. Sen åkte vi till sjön Gömmaren och lät
pantrarna bada med bollar och bus.

Sill med alla tillbehör i strålande sol på altan åtföljt av tupplur
i en stor rul med hundar uppskattades av alla. Vi var fortfarande mätta på
kvällen och sköt på planerad grillning till lördagen. En ostbricka och lite vin
fick avrunda en lugn och mysig midsommarafton.

Midsommardan var det dags igen att träna hund men nu
vittrade vi in ett område med krut och bollstudsar. Vi hjälptes åt att vara
beredd att lägga ut en boll dolt och ökade avstånd och söktid succesivt för att
lära hundarna att ligga kvar och jaga (MED NÄSAN) i ett begränsat område under längre
och längre perioder. Vi lade även i stoppsignaler mitt i söket. När vi var klara
och nöjda med övningen lade vi ut varsin dummie och backade ca 120m och
avlutade med ett rakt och fint linjetag mot området. Båda hundarna skötte sig
riktigt bra – bara att repetera detta om och om igen…

Hann även med att övningsköra lite med sonen idag. Det gick riktigt bra och inga LP-skivor under armarna kunde ses efteråt ;). Nu är det dags att slå igång grill och förbereda lite
fiskspett. Imorgon väntar ett nytt hundpass med repetition av midsommaraftonens
”The rotating Diamond” Det finns inga genvägar till ett eventuellt
jaktchampionat – grunderna måste nötas in.

3 hundar, 3 timmar och över 30 apporter – det tar ibland tid att bygga upp en svår övning om man vill att unghundar ska utvecklas. Det här semidolda 100m linjetaget över två vattenhinder, 4 vassar och knähögt gräs trodde inte alla på… 😉

Nyttigt och viktigt att bygga en svår utmaning från grunden med mindre delövningar som passar ihop. På det viset lär man hunden saker under hela uppbyggnaden inför den svåraste slutövningen.

Såklart hundarna lyckades – annars hade vi tänkt fel.

Planerar du din egenträning? Antagligen inte – få hundägare
gör det. Kanske kastar du lite tygpåsar här och där under promenaderna och åker
sen på jakthundskurs en eller flera gånger per vecka. Kurser är fantastiskt kul
och att få övningar och upplägg serverat är oerhört bekvämt. Träningskompisar
får man ofta på köpet och nya kontakter knyts för resten av livet. Baksidan kan
vara att man blir ”kursdum”. Det betyder inte att man inte kan ta egna
initiativ eller lägga upp övningar. Det betyder att du är nöjd och bekväm med
att låta någon annan styra över din och din hunds utveckling och arbete.
Problemet uppstår ofta sen när din tränare inte är med, och något inte går som
du tänkt. Kanske står du då handfallen och försöker komma på vad din
favorittränare skulle sagt om den varit där?

Måste erkänna att jag själv varit kursdum och återfaller
emellanåt i ett robotliknande stadie på kurser när jag inte hinner med att
förstå syfte och fallgropar i en övning som någon annan lagt upp. Men det är ju
inte så konstigt att man hamnar i det läget. Jag har gått på hundkurser sedan
2002 (ca 11 år) och rena jakthundskurser de senaste åtta åren. Det sitter ju nästan
kodat i ryggraden att ha ett proffs snett bakom mig som talar om vad jag skall
göra.

Jag skulle samtidigt aldrig nått nuvarande utbildningsnivå
utan Helena och Fredrik Lindström (Kennel Reedsweepers), Peggy Westerlund och
Sören Norén (Kennel Justlike). Det finns givetvis fler som bidragit mycket i
mitt lärande, men dessa har varit mina hörnpelare i utbildningen tillsammans
med boken ”Retrievern som apportör” av Bratsberg-Karlsson/Mohlin.

Jag sa till Ewa förra vintern att det är frustrerande att
kunna ganska mycket, men inte riktigt ha koll på ordningsföljd och
övningsvarianter. Ingen riktigt bra bok finns det heller som tar ett fast grepp
om de olika faserna och stegen i att bygga en champion. Jag började funderade på
att försöka skriva en manual till mig själv när senaste valpen kom hem.

Sen köpte jag Keith Mathews DVDer Retriever Training – Guru Style ”The Blueprint to Success”
och måste erkänna att behovet att skriva en manual försvann. Jag förstod honom
och hans struktur. Men det tog över 3 sittningar med DVD-skivorna innan bilden
klarnade. Det innebär inte att jag
tycker att allt han säger är rätt. Vi har olika åsikter om t.ex. antal
träningstillfällen per vecka och att han inte präglar valpen att komma på
visselpipa redan i valpstadiet. Sistnämnda
är för mig obegripligt. Men det handlar inte om enskilda detaljer, utan om helheten
med planering, struktur och översikt. Det handlar om att planera sin
unghundsträning på ett sätt som gör att jag kan få mer tid till att träna på
rätt saker. Med hjälp av tydliga delmål och tester låta unghunden växa in i
rollen som jakthund på ett effektivt och roligt vis.

Jag kommer aldrig sluta gå på kurs – det är ju jättekul. Och det är ett sätt att kolla av sin hunds kunskapsnivå,
miljöträna, socialträna samt ger möjlighet att kunna ta med sig russin till den
viktigaste träningen – EGENTRÄNINGEN. För det är väl den som vi oftast är med
på?