Planerar du din egenträning? Antagligen inte – få hundägare
gör det. Kanske kastar du lite tygpåsar här och där under promenaderna och åker
sen på jakthundskurs en eller flera gånger per vecka. Kurser är fantastiskt kul
och att få övningar och upplägg serverat är oerhört bekvämt. Träningskompisar
får man ofta på köpet och nya kontakter knyts för resten av livet. Baksidan kan
vara att man blir ”kursdum”. Det betyder inte att man inte kan ta egna
initiativ eller lägga upp övningar. Det betyder att du är nöjd och bekväm med
att låta någon annan styra över din och din hunds utveckling och arbete.
Problemet uppstår ofta sen när din tränare inte är med, och något inte går som
du tänkt. Kanske står du då handfallen och försöker komma på vad din
favorittränare skulle sagt om den varit där?

Måste erkänna att jag själv varit kursdum och återfaller
emellanåt i ett robotliknande stadie på kurser när jag inte hinner med att
förstå syfte och fallgropar i en övning som någon annan lagt upp. Men det är ju
inte så konstigt att man hamnar i det läget. Jag har gått på hundkurser sedan
2002 (ca 11 år) och rena jakthundskurser de senaste åtta åren. Det sitter ju nästan
kodat i ryggraden att ha ett proffs snett bakom mig som talar om vad jag skall
göra.

Jag skulle samtidigt aldrig nått nuvarande utbildningsnivå
utan Helena och Fredrik Lindström (Kennel Reedsweepers), Peggy Westerlund och
Sören Norén (Kennel Justlike). Det finns givetvis fler som bidragit mycket i
mitt lärande, men dessa har varit mina hörnpelare i utbildningen tillsammans
med boken ”Retrievern som apportör” av Bratsberg-Karlsson/Mohlin.

Jag sa till Ewa förra vintern att det är frustrerande att
kunna ganska mycket, men inte riktigt ha koll på ordningsföljd och
övningsvarianter. Ingen riktigt bra bok finns det heller som tar ett fast grepp
om de olika faserna och stegen i att bygga en champion. Jag började funderade på
att försöka skriva en manual till mig själv när senaste valpen kom hem.

Sen köpte jag Keith Mathews DVDer Retriever Training – Guru Style ”The Blueprint to Success”
och måste erkänna att behovet att skriva en manual försvann. Jag förstod honom
och hans struktur. Men det tog över 3 sittningar med DVD-skivorna innan bilden
klarnade. Det innebär inte att jag
tycker att allt han säger är rätt. Vi har olika åsikter om t.ex. antal
träningstillfällen per vecka och att han inte präglar valpen att komma på
visselpipa redan i valpstadiet. Sistnämnda
är för mig obegripligt. Men det handlar inte om enskilda detaljer, utan om helheten
med planering, struktur och översikt. Det handlar om att planera sin
unghundsträning på ett sätt som gör att jag kan få mer tid till att träna på
rätt saker. Med hjälp av tydliga delmål och tester låta unghunden växa in i
rollen som jakthund på ett effektivt och roligt vis.

Jag kommer aldrig sluta gå på kurs – det är ju jättekul. Och det är ett sätt att kolla av sin hunds kunskapsnivå,
miljöträna, socialträna samt ger möjlighet att kunna ta med sig russin till den
viktigaste träningen – EGENTRÄNINGEN. För det är väl den som vi oftast är med
på?