Den trista vintern med 20-40 cm snö har gjort det svårt att träna vettiga jaktupplägg. Men med en unghund så är det ju bra att nöta grunder. Långa raka linjetag med stöd av staket, dike eller skogskant är ju perfekt. Undan för undan ökade vi upp till 200 m. Sen var det dags att grunda sidodirigeringen åt ett håll. Eftersom målområdet var känt och injobbat via linjetag så blev 80 m sidorigering ingen större match att uppnå. Sen var det bara att nöta på lika långt åt andra hållet – börja kort och öka vecka efter vecka.

Jaha – efter några veckor la vi på en rak UT-dirigering oxå. Samma trista lunk – kort i början men utöka ett steg varje vecka. I tisdags tänkte jag köra en liten avstämning och examen för att få ett kvitto på vart vi står i träningen. Testverktyget kallas “The Rotating Diamond” och består av 4 utställda pinnar som ställs i hörnen som en kvadrat med minst 50 men gärna 100 meter mellan pinnarna.

Jag lade ut en tygpåse rakt fram, sedan en till vänster, sist en till höger. Placerar hunden i mitten och startar examen med att kommendera UT. När den apporten är inne så placerar jag ut honom i mitten igen och kommenderar vänster med både röst och handsignal. Check! Innan sista högra apporten ska in kastar jag ut en till vänster som störning. Han hämtade in den högra fint.

Det här var lite väl enkelt så jag lade ut allt igen och skickade hunden som ett linjetag rakt fram, MEN blåste stopp halvvägs. Hunden stannade, vände sig om och satte sig på rumpan för att invänta nästa kommando. Jag skickar då honom vänster, MEN blåser stopp igen efter bara 10 m. När hunden vänt sig mot mig och satt sig ned så skickar jag honom UT mot den först tänkta linjetaget. Succé! smiley Klart dirigerbar och bara 12 månader gammal. Övningen fortsätter med byte av hörn och roterar vidare så att man har skickat i alla kompassriktningar. Viktigt att variera sig och försöka lura hunden så den aldrig kan förutse vad nästa kommando ska bli. Avslutar alltid med ett enkelt linjetag för att minska risken för en frågande hund.

Idag firade jag tisdagens grundexamen med en improviserad walkup med apportkastare och två hundar vid sidan. Vi gick på en skogsväg och stannade var 80e meter för att skjuta iväg en minnesapport till vänster och sedan en till höger. Uppmärksamheten var total från labbarna – det här gillar de! Jag skickar dem sen bara genom att vrida upp mot den äldsta apporten och uttalar hundens namn som då kastar sig fram och rusar ut. När den kommit in så vrider vi oss mot andra apporten och jag säger den andre hundens namn varvid han exploderar i vilt språng. Ingen förarhandling, bara krutsmällar och långa och svåra minnesmarkeringar. De turas sen om och tar det i omvänd ordning. Att förflytta sig 300 m tar ganska lång tid och det är en skön mix av action och passivitet/stadga. Hundarna älskar detta upplägg… smiley