Kopparklanens jaktlabradorer

Freddy och jag startade på vårt första mocktrial idag och lyckades bli placerade på prispallen i debuten. Visserligen var det upplagt lite enklare för att inte skrämma oss nybörjare, men på grund av den höga kvaliten på startfältet så höjdes ribban ganska snabbt och sista apporterna gjordes på elitnivå. Man passade även på att pröva att döma på ett lite förenklat vis där inga kvalitetspriser utgick. Max 4 hundar kunde kvalificera sig som vinnare och dessa fyra rangordnades slutligen i en spännande final (med reservation för missuppfattningar från undertecknad).

”Mocktrial 15 feb – Ekerö Inofficiellt
För att få fler som vågar starta på A-prov tänkte vi ordna en dummy-trial för hundar och förare som inte tidigare har startat på A-prov eller dummy-trial. Klassen bedöms enligt reglerna för A-prov ekl men provet görs lättare. Inga kvalitetspriser 0,3,2 eller1. 1 gravt fel diskvalificerande. De 4 bästa hundarna placeras 1:a, 2:a, 3:e. 4:e vinnare. Så som vi vill ha A-provregler i framtiden.
Domare: Åke Liedgren, Bengt Bernas”

Det här var skitkul och gav mersmak. Domarna var kanske lite väl snälla mot mig idag då en hel del högljudd handling förekom. Det skall vi dock träna bort innan det blir skarpt.

Mvh/Benke (gästskribent)

Luciahelgen kröntes med en resa till USA för att se proffshockey (NHL) och insupa lite julstämning. Det började inte så bra. Bagaget kom inte med vid bytet av plan i Amsterdam… så första dygnet blev lite ofräscht. Men resan blev fantastisk på alla vis ändå.

Julskyltningen på femte avenyn är helt makalös. Vi gick säkert flera mil upp och ned på Manhattan och glodde storögt på alla kreationer.

Den här skyltdockan skulle även hundarna uppskattat. he he

Cartier slog in hela sitt hus. Undrar vad det paketet kostar?

Utsikten från Empire state building är storslagen. Till och med skyskraporna bredvid ser små ut…

Proffshockeyn i USA innehåller en del slagsmål. Det ser dock oftast värre ut än var det är. Det liknar mest en fejkfight typ ”american wrestling” och är en del av showen. Tyvärr så importerar vi företeelsen, men missar att detta mest är show.

Spelarna värmde upp innan match – och det gjorde publiken oxå.

Till min förskräckelse hittade jag några kvarglömda skarpa patroner till apportkastaren i min rockficka i slutet av helgen. Rocken blev skannad i minst 5 stycken säkerhetskontroller. Två på Arlanda. Två i Amsterdam, samt en i Empire state building. INGA VARNINGSKLOCKOR RINGDE! Tack gode gud för det. Det hade inte varit roligt att försöka förklara patronernas användningsområde för någon säkerhetsofficer på homeland security. Puuuuh! Fast samtidigt undrar man hur bra dessa säkerhetskontroller egentligen är. Hmmm?

Hundarna? De hade en kanonhelg med Ewas föräldrar. Massor med promenader, kaninspotting i Solna, ostmutor och sänggos. Inga sorger där inte.

Mvh/Benke (gästskribent)

…dök just upp.

Mvh/Benke (gästskribent)

Sannolikt en av de tråkigaste 9,5 minuter som publicerats på nätet. Men de initierade kan här se med egna ögon vilka gosproppar vi har när de inte springer som skållade bestar och letar vilt.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Skyll er själva om ni klickar på play…

Mvh/Benke (gästskribent)

Efter en intensivkurs fre-sön så har man skaffat behörighet att vifta med en hagelspruta. Alla rätt på teoriprovet, och bara kalasbra provskjutningsserier under lördagen. Vad hjälpte det… När det var dags att skjuta upp så satt alla pefekt i ”femman” på älgbanan (jag som nog aldrig kommer att sitta på älgpass). MEN hagelprovet blev en rysare med EN bom, EN direktträff och sedan FYRA missade förstaskott – med minsta möjliga marginal så blev det lyckligtvis träff ändå på andraskotten. PUUH! Det var ganska nära en omskjutning. Dåliga tävlingsnerver?

Nu börjar det svåra. Att välja bössa… en gammal hederlig side by side, en svindyr drilling, en hagelbock eller varför inte en halvautomat. Pumphagelbössa ser väl bra ut i amerikanska filmer? Nja – det blir nog en bock 12/76 av italienskt snitt. Att ibland kunna ställa upp som skytt på prov och även vistas på större jakter med en säker vapenhantering uppskattas nog av deltagarna.

Mvh/Benke (gästskribent)

En liten knöl vid halsen har oroat oss ett tag. Den var fylld av vätska och svullnade upp, men hade via penicillin minskat i omfång. Veterinären beslöt ändå till sist att de behövde skära i den för att utesluta tumör eller otyg.

Freddy är inte särskilt nöjd med den något spejsade kragen (trots att jag försökt övertyga honom att det är det senaste skriket på planeten Pluto). De var tvungna att skära ett väldigt långt snitt och det blev en rejäl rakning och dräneringsrör. Nu ser det kanske lite värre ut än var det är. Inga läskiga saker hittades och prognosen är bra (fast svar på vävnadsprover dröjer ett tag till). Nu är det tydligen Alissas tur att få arbeta lite…

Benke (gästskribent)

Rubriken är inte labbar och kråkjakt. Stavningen är rätt. Igår var det dags för en andjakt igen och jag upptäckte baksidan av att ha en duktig hund samt reflekterar lite över tabbar.

Freddy kallas även ”andautomaten” då han i tuffa och ogenträngliga sökområden levererar varje gång man skickar in honom (fast andra hundar gått tomma i samma område). Igår hamnade vi i ett sådant där hopplöst svårt område på en av såtarna. Lyckligtvis var det bara ett par änder som landade där.

Problemet är att ”andautomaten” hittar allt. Han levererade fågel efter fågel – även från FÖREGÅENDE veckors jakt. Ett av kadavren attackerade mig med en lukt som inte går att beskriva. Tung, söt och fullkomligt vidrig stank. Jag bara vek mig dubbel och kräktes när odören nådde min näsa. Illamåendet väller över mig bara jag tänker på lukten. Nästa jakt tar jag med mig handskar och svart sopsäck.

På de större andjakterna går det åt många apportörer (igår 17 ekipage) och även om nivån generellt är hög på kompetens och anlag, så noterar jag att lägstanivån ibland lämnar en del att önska.

En hel del hundar piper både under jakt och samling. Jag påpekade lite försiktigt en gång detta för en förare som hade en ung och pipig hund. Svaret kom att det inte var jakt eller ålder som orsakade det. Det låg i generna. Paradoxalt hade föraren förhoppningar att hunden skulle gå bra på prov. Jaha???

Årets tabbefight var när en förare hade två av sina hundar ute på sök och en and damp ned mellan dem. Båda sprang som tokiga för att nå först. Den som förlorade gav sig inte utan sätter igång att jaga kompisen och nafsa efter bytet. Föraren visslar och skriker utan framgång. Till slut ger förloraren upp och vinnaren går stolt fram till husse och lämnar av med högburet huvud…

Roligaste tabben var när en ”herrelös” flat dök upp på en ö där jag var ensam apportör med två skyttar. Jag såg det inte själv, men hörde att hunden skällde i närheten. Skytten berättade att en skammad and låg nära honom på backen och flatten ställde sig två meter ifrån och skällde på fågeln. Skytten ropade ”Apport” ett par gånger, men flatten bara skällde vidare tills Freddy dök upp och hämtade in den. Sen fick jag bevaka hunden då den försökte röja bland de änder som redan var apporterade.

Senare på kvällen redde vi ut vems hund det var. Föraren (en mycket trevlig prick) hade lånat fruns hund och skulle låta den pröva på jakt. Han var lite orolig för återkomsten då hon inte kände till detta. Hunden hade vattensvans, tovor och var helt slut…

Min egen tabbe hände igår när jag såg ett utmärkt tillfälle att ”träna” Freddy på ett linjetag i vatten med lite svåra störningar men kort avstånd. Det låg en and ganska synligt på en klipphäll 40 m ut. Halvvägs var det vassuddar på båda sidor som gjorde att det var ett relativt smalt sund att simma igenom. Tyvärr hade jag inget bra skydd, utan fick stå och huka på knä i vasskanten och skicka Freddy. Under jakten får heller ingen högljudd handling förekomma.

Jag fick Freddy förbi vassuddarna efter något tveksam inledning och ända fram till klipphällen. Där började dessvärre en fight om riktning. Han gick bra åt både vänster och höger, men vägrade ta mitt ihopkurade utkommando för att komma upp på klippan. Mitt i detta så kommer det ett sträck och änder dimper plaskande i vattnet som en oönskad belöning.

Efter en stund är allt inapporterat och jag skickar om Freddy mot klippan igen. Samma visa med perfekta höger/vänster dirigeringar men fruktlösa ”upp på klippan” kommandon. Då kommer ett nytt sträck och änderna dimper ned nästan rakt på Freddy. Till hans stora glädje. Ridå…

Mvh/Benke (gästskribent)

Det har varit andjakt igen och Hans Majestät Konungen var på plats. Han tyckte Freddys nya jaktväst var snygg och praktisk. Freddy tackade med att hämta hem några fåglar som fått uppleva kunglig skjutskicklighet.

Freddy löste sina uppgifter under gårdagens jakt, och dagens eftersök på ett fantastiskt vis. Det blev många apporter (ca 50 igår och 30 idag) utan att han blev trött eller stressad. Faktum är att hans säkra näsa i kombination med låga tempo gör att effektiviteten och uthålligheten blir suverän under jakten.

Han kom återigen in med flera änder ur samma vass som andra hundar gått tomma i. Hans snabba simning gör även att han faktiskt kom ikapp många skadeskjutna fåglar och levererade in dem med stjärtfjädrarna långt ned i halsen. Han gör ett sista ryck i simtaget och suger tag i en fjäder innan hans stora mun tar halva fågeln på längden så att bara bröst och hals tittar fram – fascinerande…

Upp som en sol och ned som en pannkaka kan vi väl samanfatta B-provs ambitionerna just nu. Vi kan inte kombinera andjakten med B-prov. Freddy är just nu lite för kräsen och därmed selektiv med kallviltet på söket under prov. Det har säkert även sin grund i att det är vår första hund och vi har nog missat en och annan pusselbit under valp och unghundsträning.

Jag läste nyligen en text om individtyper och linjer inom avel. Freddy är sannolikt en typ ”P”, beskrivning:

”Individtyp – Passivhantering (P-typ)
Hunden som sitter stilla på prov och andjakter och väntar
på apportkommando. Hunden som sällan hittar på något på egen hand. Arbetet utförs lugnt och stilla, och han lyder
när man ”tittar” på honom. Ändå är hans jaktlust tillräckligt stor för att på kommando skickas på avslut.
Vill du ha en hund för jaktprov eller trampjakt kan det här vara den rätta typen för dig.”

Jag tror att vårt fokus kommer att ligga på A-prov i framtiden, men efter höstjakterna i år blir det en vilomånad och ”avprogrammering” av änder. Därefter gör vi en ny satsning på B-provsträning under vintern för start våren 2009. Går det så går det…

Mvh/Benke (gästskribent)

Dubbelmarkering uppför en backe i tät skog 50 och 60 m
Bra stadga och fokuserad markering. Tvekar när jag säger ”Freddy” och går först när jag peppar med ett tyst ”ya”. Springer rakt på markeringen men stannar och ”hänger” över kråkan utan att ta upp den. Lämnar den och tar ett varv 5 m runt och kommer sedan tillbaka och tar upp den. Inleverans och grepp är bra. Andra markeringen spikas efter en snabb angivning av riktning och ett tyst ”ut”. Vi bör nog värma upp strax före provstart med att hämta en kråka…

Dold dirigering ca 70 m i en naturlig ”gata” i granskogen
Spikar efter ett rakt linjetag med en kort närsöksignal. Effektivt och bra.

Sökområde ca 40 m djupt och 90 m brett. Blandad terräng med högt gräs, vatten och lite skog
Freddy går ut i slowmotion och ”hänger” länge över en hare som han till slut plockar upp. Efter ett par inleveranser höjs farten men ”hängandet” kvarstår. Två gånger går han runt lite håglöst med vilt i munnen. Jag blåser inkallning och han kommer då direkt. Domaren ber mig att inte blåsa för att se vad Freddy gör utan inkallning. Han piggnar dock till ordentligt i halvtid och tar för sig hela sökområdet med bättre upptag och fart. Bra grepp och avlämningar.

Dold dirigering över vatten ca 80 m
En lång vassudde möter upp halvvägs och en vass-ö står nästan mitt i linjen mot målområdet lite till höger. Jag pekar med flit en aning längre till vänster om målområdet för att försöka undvika att Freddy skall ”fastna” i vassen. Starten går ca 3 m från vass/strandkanten. Freddy som även vanligtvis går i ganska försiktigt i vatten, trippar till min färskräckelse ned i sirapsslowmotion och snurrar i vasskanten på land två varv innan han mycket tveksamt doppar tassarna. Sedan få han syn på en liten rot/sten långt till höger bara 10 m ut och simmar snabbt dit. Väl i vattnet så blir det dock fart på honom. Sen börjar en mycket omständlig dirigering för att komma rätt. Två gånger stoppar jag honom och dirigerar vänster och sedan ut. Han går förbi ön men fastnar sedan i vassudden och ”sågar” sig fram över till andra sidan. Jag håller dock bara ut armen som en sidodirigering och peppar med mjuka ”ut” och ”ya” varje gång han simmar ut från vasskanten mot andra sidan då jag inte vill ”blåsa sönder” honom. Väl framme så stannar han och tittar på mig varvid jag blåser en kort närsöksignal samtidigt som jag med armen ger utkommando. Han hittar vilt direkt och kommer tillbaka i en rak linje. Han tappade helt riktning när han ”brottades” med beslutet att gå i vattnet. Jag kände inte igen honom alls…

Dubbelmarkering i vatten från båt ca 70 m
Lite knepig uppgift då den vänstra markeringen landar bakom två öar av vass. Freddy markerar båda bra, men går i vattnet med stor tveksamhet igen. Han simmar dock som vanligt fort och effektivt och tar in den högra som låg nära strandkanten. Rak och bra inleverans. Sen händer det konstiga saker. Jag riktar upp honom rakt ut, över de två öarna av vass och skickar iväg honom igen. Han går istället rakt till höger in i vassen i strandkanten. Efter ett par meter springer han dock ut i vattenbrynet och trasslar sig igenom ett sumpigt område på högersidan av sjön upp mot kastbåten. Väl vid båten simmar han ut bakom öarna (jag tappar honom givetvis då) och börjar söka. Efter en stund ser jag plötsligt en svart siluett långt borta, ungefär 150 m rakt ut i ett sund. Jag blåser då stoppsignal och kallar honom inåt. Domaren som ställt sig på en plats där man har uppsikt över området bakom vass öarna kommer då fram till mig och meddelar att vinden plötsligt ökat och tryckt iväg viltet ungefär där Freddy befunnit sig när jag blåste stopp. Nu började en lite orolig väntan, men när Freddy rundade öarna och kom inom synhåll igen så hade han med sig viltet! Magnus W´s kvicka kommentar var: -”du trodde det var en desertör istället för apportör, hehe”.

Släpspår ca 150 m med hare
Freddy satte ned nosen djupt i backen när jag böjde mig ned och visade startpunkten. Han drog iväg med bra fart men verkade falla av lite sidledes i vindriktningen efter ca 50 m. Han försvann bakom träd och berg men dök sedan upp igen i en extra lov och sänkte nosen lite för att få tydligare vittring på spåret. Därefter dröjde det inte många sekunder till att han i full fart inlevererade en hare. Kanonjobb!

Kommentar: Freddy apporterade på en ganska stor andjakt dagen före provet. Det var givetvis ingen bra uppvärmning då han var trött redan innan provet började. Sen kan man spekulera i hur motiverad han var att ta kallvilt efter en heldag med varma apporter. Dagen resulterade ändå i 2:a pris och ett godkänt släpspår. Vi är efter omständigheterna väldigt nöjda med det.

Mvh/Benke (gästskribent)