Eh – va? Jo, det är ett nypåkommet namn på ett koncept där vi ger oss själva poäng som sedan övriga deltagare antingen håller med om eller opponerar sig mot.

De bästa träningarna jag varit på är när Guy Bennet inkluderar alla som deltar på kursen genom att be dem recensera olika situationer som uppstår. Han brukar vänta med att ge sin syn till sist och det blir alltid bra diskussioner med olika infallsvinklar som inspirerar.

Vi försöker givetvis alltid att vara noggranna under våra träningar, både i grupp och enskilt. Men det är ibland svårt att bibehålla koncentration och fokus i alla detaljer – position, stadga, skick, handling, avlämning.

Karlsson

Jag fick nyligen idén att göra en *1-2-3 övning med en twist. Efter varje omgång så skulle var och en av de tre aktiva ekipagen ge sig själv poäng på sin insats, med åtföljande kommentar från övriga ekipage. Som grundprincip använde vi WT-reglerna, MEN applicerade dem extra hårt och letade fel. Detta gjorde att en 20:a blev extremt svår att belöna sig med. Ingenting fick dra ned intrycket – varken runt fötterna eller under arbetet.

När man uppger poängen ska man även tala om exakt hur man kom fram till siffran. Vad drog man av för, varje detalj. Ibland uppstod mycket intressanta diskussioner där opponenten ibland kom fram till samma poäng. Men av andra orsaker. Mycket stimulerande och samtidigt lite pressande att fokusera på vad man gör hela tiden, och registrera vad de andra hittar på. Risken finns kanske att man pratar sönder träningen, men om man är konkret och håller det kort så fungerar det.

Det finns en anledning till att jag föreslår att vi ska poängsätta oss själva först. Somliga har lite “svårt” att bli bedömda, och hamnar i försvarsläge. Helt i onödan menar jag, då vi tenderar att vara onödigt självkritiska. Samtidigt så har vi emellanåt något slags filter på olika ”ticks” i vår handling eller nåt mönster i vår hunds beteende som med åren blir osynligt för oss själva men inte för andra. Under vår senaste träning skedde det att opponenterna gav högre poäng, och därmed indirekt lyfte självkänslan på det bedömda ekipaget. Jag tror det kan vara en viktig aspekt i sammanhanget.

Observera att vi tävlade inte. Poängräkningen var endast till för att skapa utbyte av erfarenheter, idéer och synpunkter. Om en hund hittade på nåt konstigt så tar man en 0:a och rättar till det som inte fungerar.

Att köra en 2 timmars träningsomgång med poängräkning skärpte till alla deltagare och gjorde att träningen blev en total succé, och synnerligen väl investerad tid.

*1-2-3 övning: Fyra deltagare eller fler. En är funktionär och ”Ettan” får en direktmarkering, ”Tvåan” en minnesmarkering som plockas in sist. ”Trean” skickar på en blind eller område beroende på ekipagets nivå. När omgången är klar roterar man plats och ”Trean” blir funkis. ”Tvåan” blir ”Trea” och ”Ettan” blir ”Tvåa”. Funkisen blir ”Etta”. Är man fler än fyra så blir det en kö med passiva deltagare.