Blog Image

Kopparklanens jaktlabradorer

En blogg om...

...Kopparklanens äventyr

Mossungar

Allmänt Posted on 2016-05-31 21:49

Copperbirch Moses och Moormans Warren Tipi har parats! Mossungar på gång! smiley



Retriever Challenge 2015

Allmänt Posted on 2015-08-04 14:38

Vi avrundade som vanligt träningssäsongen med ett
Working Test. I år blev det 2 dagars Retriever Challenge som hölls i Ransäter,
Värmland. Det var lite extra trevligt att SSRK Värmland ordnat med gemensam
middag och förbokning av stugorna på hembygdsgården i Ransäter. Vi anlände
tidigt på fredag eftermiddag för att hinna rasta hundar och träna en liten
sväng innan kvällens mingel.

Till vår förtjusning så var det ett musikevenemang bokat
i Ransäter fredag kväll. Det var ”Packmopedsturnén” som spelade med Nisse
Hellberg, Ebbot, Caroline af Ugglas och Sarah Riedel som huvudnummer. Skön
musik strömmade över stugbyn under kvällen och många gick och lyssnade framför
scenen in när det blev gratis efterinsläpp i halvtid.

Jag startade Copper i nybörjarklass tidigt på lördag
morgon. Första stationen blev en ganska diffus markering, där dummyn kastades
med hög skog som bakgrund. Jag såg direkt att han inte gick ut med den
självsäkerhet som jag är van vid. Tog då snabbt beslut att stötta honom med
lite dirigering och söksignal. Jag fick enkelt in hunden i området, men när jag
blåste söksignal så stannade Copper upp och bara stirrade på mig innan han
snabbt lämnade området. Jag blåste stopp och dirigerade tillbaka honom i
området och blåste söksignal igen med samma resultat – fast denna gång sprang
han emot mig. Efter ett tredje försök så tappade domaren tålamodet med oss och
bad mig kalla hem hunden med påföljande 0 poäng. DÅ först slog det mig! Jag använde
fel söksignal. Mina nya yngre hundar har fått ”drillen” inlärd som söksignal,
Medan endast Karlsson fått behålla den gamla traditionella söksignalen. Jag var
morgontrött och körde Karlssons söksignal fast det var Copper som skulle
styras. Dumstrut på husse… Men Copper höll en hög nivå resten av dagen med
20, 17, 18, 18 poäng på övriga stationer. Dag två visade Copper att han är mogen
för att få prya som apportör i höst. Han fick hela 96 poäng och löste
uppgifterna galant (20, 20, 18, 20, 18).

Karlsson
hade en medioker förstadag i öppenklassen men fick ändå ihop 78 poäng (16, 15,
15, 17, 15). Det är ungefär så han brukar prestera på dummieprov så jag var nöjd
med att han hade poäng på alla rutorna och höll ihop hela dagen. Men dag två
hände någonting kul. Efter att ha börjar med en ganska enkel dirigering (18p)
så tappade han avståndsbedömningen och blev kort på markeringsstationen
(13p). Därefter kom det en walkupstation som Karlsson älskar! Plötsligt vaknade
han till och levererade tre 19 poängare på rad. Det blev hela 88 poäng trots
markeringsmissen. Totalpoäng 166. Det var riktigt roligt att föra honom när
motivationen är på topp – nästan lika kul som på riktig jakt.

Ewa och Moss
klämde till med hela 89 poäng i öppenklass och var plötsligt med i topp fem
inför dag 2. Dessvärre vaknade Moss med vattensvans och kunde inte fullfölja
tävlingen. Det var riktigt synd då det kändes som att Moss var på
hugget. Ewa var supernöjd med hans insats – i synnerhet
dubbelmarkeringarna som varit sommarens fokusområde. De löste han helt
perfekt! Senare på lördagskvällen hände något som värmde våra hjärtan. Anders
Carlsson skulle säga några ord under middagen, men han började prata om Moss
istället och att han ångrade lite att de placerat om honom efter att ha sett
honom prestera under dagen. Anders kom helt av sig i talet och det blev i stort sett en lång
gratulation till Moss och Ewa. Både jag och Ewa fick torka en tår – väldigt fint
sagt av Anders och roligt att Ewa och Moss fick en så fin feedback för sitt nötande
i ur och skur.

Lördagens
grillbuffé kräver ett eget omnämnande. Vilken fest! Långbord med säkert 100
gäster, en lyxig mixad grillbuffé och underhållning. Henrik på bas med en
kompis som hette Matti som trubadur. Fullt ös och grymma framträdanden varvades
med ståuppkomikern Henry (tillika Henriks
bror) som på bredaste värmländska (vi fattade typ 2/3 delar) lyckades få
publiken att skratta så tårarna rann. Kvällen tog slut alldeles för fort och
det är ett bra betyg på hur kul vi hade.

Enda smolken i
bägaren var att det blev ett fel i resultathanteringen så fel vinnare i
elitklassen korades på plats. Men som en sann ”sportsman” så klippte och
klistrade Märta om bilden dagen efter och lade ut rätt vinnare som var Anna
Ekström. Well done!

Återigen, TACK alla värmlänningar och annat löst folk som ordnade detta fantastiska evenemang!



Förändringar

Allmänt Posted on 2015-06-23 10:42

Den här bloggen har ju legat i träda sedan december. Kan man snabbspola? Javisst! Småviltsjakter, hundträningar, domaruppdrag, kurser med Keith Mathews och Henrik Vilendal, kennelträffar, fullmäktige SSRK, jägarexamen och bössa till Ewa, funktionärsinsatser, mera hundträningar, ännu mera funktionärsjobb och slutligen en husförsäljning.

Det mesta är positivt, men under året så har ett beslut växt fram angående yngsta flockmedlemmen Blayke. Han är en läcker hund på alla vis och har extremt goda jaktliga egenskaper. Tyvärr finns inte kemin där. Det där med ”kemi” används ibland när man inte riktigt kan sätta fingret på något som inte fungerar. I vårt fall handlade det om kontakt. Han har rymt en handfull gånger, varav två har slutat med polishämtning. Vi har saknat ”hundmyset” med honom och den där sköna känslan när hunden söker kontakt och vill vara till lags. Ewa har kämpat vecka in och vecka ut i en brant uppförsbacke – till slut började hon tappa glädjen i hundträningen. Tack och lov har vi fantastiska uppfödare och Helena/Fredrik erbjöd sig att ta hem honom på prov för att ge honom en ny chans med miljöbyte, andra hundar i flocken och nya handlers. Det gick kanonbra och kennel Reedsweepers köpte tillbaka Blayke för vidareutbildning och fortsatt karriär inom jakt. Det känns givetvis som ett misslyckande från vår del, men ibland måste man ta tuffa beslut som i längden blir rätt.

Efter att ha sålt hus (och en hund) så hade vi bara ett litet problem till. Vart ska vi bo? Efter en hel del funderande och sökande så fann vi en gård i Sörmland med mark för hundträning och småviltsjakt samt möjlighet att sätta vår egen prägel (läs renoveringsobjekt). 20 augusti går flyttlasset!



Ny layout på hemsidan

Allmänt Posted on 2014-12-14 10:32

Hemsidan har fått ny layout och ny kod



Premiär för hare

Allmänt Posted on 2014-11-16 15:49

Normalt sett så brukar vår säsong vara över i början av
oktober. Men så blev det inte i år. Oplanerade bonusjakter har dykt upp varje
vecka och kalendern fylls på hela tiden med både apportering och skytte. Fantastiskt
kul och det sporrar oss att bli ännu bättre på det vi gör.

Det stora uttropstecknet i år är vår nya unghund,
Copperbirch Moses (Moss). Han går från klarhet till klarhet som apportör. Ewa
hann knappt träna in grunderna med honom innan jaktsäsongen startade men körde
igång ändå. Han har en fantastisk näsa
och ett sökmönster som gör att han täcker av mark väldigt effektivt och potential att eyewipa vilken hund som
helst. Jag ser dem gång på gång finna fågel som andra gått bet på och det är en
trygg känsla att kalla in Moss och Ewa om man är det minsta osäker på om det
finns vilt kvar i ett område.

Under jaktsäsongen har Ewa använt operand inlärning närhelst
ett bra tillfälle uppenbarat sig med varmt vilt som belöning. Moss har på bästa
möjliga vis lärt sig att det lönar sig att följa mattes tecken och signaler.
Ganska otroligt egentligen att gå in i en jaktsäsong utan dirigeringskunskap
och efter ca 2 månader förstå och lyda stopp/höger eller vänster bara genom
positiv förstärkning i praktiskt arbete. Det ska bli spännande att se vad Ewa
kan åstadkomma med Moss efter en vinter med fokus på detaljer och finslipning.

Igår var vi på fasanjakt. Jag som skytt, och Ewa som
apportör med Moss. Fast det var i princip fritt skytte enligt jakttabell på
allt småvilt. Det blev massor av fasaner, flera harar och en duva. Moss hade aldrig apporterat
hare så Ewa passade på att presentera den första haren som sköts. De lade sen
ut haren och lät Moss hämta in den två gånger. Det var ju otroligt bra tänkt
visade det sig lite senare på eftermiddagen…

Ewa och en till apportör stod bakom drevet i sista såten då en
bakskytt placerats ut. De hamnade då ca 250 m från skyttelinjen bakom en
holme med träd och sly. Drevet ropade ”Hare” och sen small det från bakskytten.
Dessvärre sprang den skjutna haren vidare över ett fält och vinklade sen in i
skogen. Den andra apportören såg vad som hände och följde efter en liten bit
och skickade sin hund. Ewa, som stod kvar, hörde efter ett tag att den andra hunden verkade ha problem att följa upp löpan vid terrängskiftet. Hon gick då över dit och skickade iväg Moss
istället. Det blev ett blint linjetag över en åker på ca 100 m och fram till en
dikeskant och på andra sidan högre gräs i en liten slänt som övergick i granskog. Moss drog rakt över fältet, fick
vittring på löpan ungefär mitt på åkern, följde den och fortsatte in i skogen som en raket. 30 sekunder senare kom
han ut ur skogen med en jättehare (nästan lika stor som han själv). Vilken
otrolig debut på hare för Moss!



Slyngelträning närsök

Allmänt Posted on 2014-11-05 14:50

Att träna unghund är bland det roligaste som finns. Det
gäller bara att sätta grunderna först. Inte fuska och köra på med den roliga
jaktträningen bara för att de klarar en del moment helt naturligt.

Jag har tyvärr brustit lite i närsöksövningar med Copper som
strax fyller 10 månader. Det finns massor att skylla på, men ingen riktigt bra
ursäkt. Det har bara blivit så.

Förra veckan upptäckte jag att han inte hade en aning om vad
närsökssignalen betydde. Det var bara hissmusik för honom. Jag tog då med mig
tennisboll och minidummie varannan dag på lunchpromenaden och genomförde närsöksövning
var 20:e meter en 5-6 ggr. Satte honom ned på första och studsade en boll 10 m
därifrån. Gömde sen bollen i det höga gräset och hämtade Copper. Satte honom
rätt i vind med ryggen mot bollen ca 2 m ifrån. Blåste stoppsignal och backade en
meter från hunden och inväntade att han skulle vrida på huvudet och sniffa
bakåt innan jag började blåsa söksignalen. Det gick bra men inte klockrent. Gjorde om
samma sak ett par gånger till och avslutade när jag fick ett bra resultat.
Ökade sedan gång för gång svårighetsgrad så att sista söket (sök nr 20, dag 4)
var helt blint och i frånvind. Då hade han förstått vad signalen betydde och att
han förväntades att söka området precis bakom sig (lär honom senare att
söka mot andra anvisade riktningar).

Idag åkte jag iväg till ett område där man kan använda skott
och till min lycka fanns ett perfekt ställe på en äng. Mitt på ängen växte det
en meter högt gräs i en cirkel som var ca 10 meter bred. Jag satte Copper i
mitten. Gick sen runt och kastade boll och minidummie samt smällde av skott ner
i backen med apportkastaren för att ytterligare förtydliga gränserna för
sökområdet. Jag lämnade dock bara en boll kvar i gräset. Ställde mig sedan i
kanten på området och blåste närsökssignal. Copper började söka runt med lite
tveksam intensitet, men fann bollen efter 20-25 sek. Vi upprepade övningen tre
ggr till med olika föremål men utan fler skott. Sista gången lät jag honom söka
nästan 1 minut tomt innan jag smög ut en boll. Nu sökte han med hög intensitet
och ivrig svans. Riktigt kul att se.

Som avslutning smög jag ut en normalstor dummie utan att
Copper såg det, och backade 30 m ifrån sökcirkeln. Skickade sedan honom på ”blint”
linjetag mot cirkeln. Blåste stopp när han kom fram. Berömde honom när han
stannade och tittade på mig. Blåste sen närsökssignal och såg till min
förtjusning hur han började cirkla i större och större cirklar tills han fann
dummien. Det var så himla snyggt att vi nöjde oss för dagen.

Jag gillar inte när man i förmänskligar hundar och deras
uttryck. Men jag är helt säker på att när Copper hoppade in i famnen på mig med sista apporten så ropade han: -”Kolla husse. Jag förstod vad du menade och
jag klarade det!”



Andlig höst

Allmänt Posted on 2014-10-13 15:20

Jösses vilket höst. Tyvärr är säsongen här i öst alldeles
för kort. Fast det blir många apporteringsdagar ändå och hundarna hinner inte
återhämta sig när man kör 3 gånger i veckan eller mer. I år har vi för första
gången tackat nej till jakter för att hundarna ska få vila. Nästa år kommer vi
förhoppningsvis ha dubbelt så många körklara hundar och kan då växla mellan hundarna och
spara på dem. Tacksam att våra hundar klarat sig från allvarligare skador – SKÖNT!

I takt med att mitt skytte har förbättrats så kommer jag på
mig själv att studera skyttarnas teknik när jag apporterar. Det är ganska
fascinerande att man ofta ser vem som kommer skjuta illa. Tyvärr är de
oskolade skyttarna ganska många vilket även innebär en risk för de som står
runtomkring, samt att onödigt många fåglar blir skadeskjutna. En stor bov är givetvis
även förbudet att använda bly i våtmarker. Fast fåglarna faller ned som paket
så kvicknar de till och apporteras in av hundarna med sträckta halsar. En
mycket stor andel änder måste idag avfångas efter dem apporterats in. Stålammunition
är inte bra.

Vad är ett typiskt kännetecken för en farlig/dålig skytt? Det
som syns direkt är att de lägger an tidigt, startar svingen i 90 graders vinkel
och siktar hela vägen från den livsfarliga riktningen rakt fram mot huvudet på
någon stackars apportör/stötare tills att de trycker av och avstannar rörelsen utan
att svinga förbi. Klövviltsfällan – om du stirrar på kornet så kommer fokus
ligga på kornet. Har nog inte sett någon skytt med tidig anläggning som skjuter
bra.

I år lyckades jag ta hem segern på Hargs hemmafolksjakt. En
shootout på fasantornet som är lite orättvis då en enda miss innebär att man
åker ut. Det är mycket nerv och rejält med psykningar redan flera dagar innan
eventet. Alla skyttar står på kö och skjuter på en medelhög lerduva i tur och
ordning. Missar man åker man ut, och träffar man så ställer skytten sig sist i
kön igen. För varje omgång ökar höjden och i sista omgången var man tvungen att
skjuta dubblé på ganska hög höjd (30-35 m), där lerduva 2 var hypersnabb. Detta
år hade finalomgången kryddats med en skjutflotte (utan flyttankar) som placerats
på 4 högar av däck. Det var en gungig plattform. Skytten skulle sitta ned i ena
hörnet och fick inte resa sig innan lerduva nr 1 slungats i väg från masten.
Grymt kul upplägg!

Såklart jag blev glad. Men fotot blev lite stajlat då
fotografen (Madeleine Lewander) bad om en segerpose. Clownen levererade.

Våra hundar har skött uppflog, eftersökt, apporterat dött och skammat. Allt detta från både
båt och land. Kort sagt – gjort allt som har med jakten att göra. På ett gods ansvarade jag och Karlsson för uppfloget hela säsongen med något undantag. Det känner
jag var ett misstag från min sida att ta på oss. Väldigt enahanda och
monotomt för en fullgod apportör att bara stöta fågel. Vi trivs bäst i sällskap
där alla hjälper till med alla förekommande uppgifter och även roterar under
säsongen på olika pass. Det är teamwork i sin härligaste form.

Igår blev jag påmind igen om anledningen att jag skaffade
bössan. Fick förmånen att stå som bakskytt och skjuta ned de fåglar som blivit
skadeskjutna men flyger/glider vidare. 10 fåglar identifierade jag som
påskjutna och samtliga plockades ned. Underbar känsla att stå med världens
bästa Karlsson vid vänstra knät och låta honom apportera för husses gevär. Många
av de änderna hade vi inte nått på en efterapportering då de flög för bra. Jag kortade lidandet för fåglarna, sparade en hel del hundarbete i svårtillgänglig terräng samt hade ganska kul.

Vi har nu bara en inbokad jakt kvar i närområdet (samt
en slottsweekend kryddat med fasanapportering i Skåne senare i november). Så
det är dags att plocka fram tygpåsar och blankskott igen. Men först ska
hundarna få vila sig lite. Hög tid att putsa till lydnaden också… 🙂



PAW of Sweden CUP

Allmänt Posted on 2014-08-18 09:20

I helgen debuterade Copperbirch Moses (Moss) på jaktprov.
Ett tvådagars working test i Gagnef/Bodarna som är så himla trevligt. SSRK
Dalarna har ett fantastiskt gäng som arbetar stenhårt med att få till detta
roliga evenemang.

Nybörjarklassen handlar bara om enkelmarkeringar. Eftersom
markeringar har varit Moss svagaste sida hittills så var det nog med viss vånda
som Ewa ställde upp på första stationen – som vanligt på prov var hon knappt
kontaktbar i första rutan. Men det är inte så konstigt egentligen, då hon bara haft Moss i ca
3 månader och i stort sett startat om honom från grunden med jaktträningen. Men
oron visade sig vara obefogad och Ewa slappnade av i takt med att poängen ramlade in. Moss fick ihop hela 150 poäng och visade att han
håller ihop under press och klarade att fokusera under två hela dagar. De slog
till med 19 poäng på den sista stationen för helgen. Skitbra! Resultatet på de tio rutorna blev 0 19 19 16 20 17 15 19
17 8. Det blev ett fint kvitto att Moss är redo för
jaktpremiär i veckan.

Jag startade Guns & Game Champ (Karlsson) i öppenklass, och var uppenbarligen lite ringrostig i WT sammanhang då vi
första dagen endast fick ihop 66 poäng. Inför dag två var jag dock rejält revanschsugen
och lyckades skrapa ihop 83 poäng. Dagens 4e bästa ekipage i öppenklass. Men
det räckte bara till en 11e placering totalt eftersom lördagens magplask med en
nolla och en åttapoängare drog ned för mycket. Resultatet för Karlsson på de
tio rutorna blev 0 19 20 8 19 20 15 17 17 14. Totalt 149 poäng.

Båda hundarna höll
ihop hela tävlingen. De var stadiga, tysta och fokuserade. Om vi vill ha högre
poäng på WT-markeringar så måste vi träna bort hundarnas fokus på skytten. I
synnerhet när kastare och skytt står mer än 70 meter ifrån varandra. Mycket
tveksamt om det är något att eftersträva då Karlsson är en mästare
på att markera skjutna fåglar efter ca 50 jaktdagar som apportör. För hundar som är omplacerade så får man prioritera lite vad som är
viktigast. I detta fall väljer vi jakt före WT. Men de hundar som vi haft redan
som valp har klarat både jakt och WT på ett bra sätt – viktigt alltså att
redan från början träna hunden mångsidigt.

Dalarna har ett
otroligt vackert landskap och vi hann njuta lite av det också.

Nu ställer vi undan
tygpåsarna och packar för jakt!



Världens bästa Karlsson

Allmänt Posted on 2014-07-21 17:58

Karlsson har varit på kurs två helger på raken och fått fantastiskt fint beröm. Det finaste berömmet kom från Kicki Pilenås som sade att hon aldrig tidigare sett ett mer perfekt sökarbete under en av övningarna. Hädanefter kommer hon ranka jaktlabbars sökarbete utifrån om de kan “göra en Karlsson”.


Kicki beskrev innan sökövningen vad hon ville se. Att hunden håller sig kvar i området. Att den startar med att jaga av området snabbt och effektivt med näsan påslagen. För om det ligger en påskjuten and där så får hunden sannolikt vittring direkt. Om ingen tydlig vittring upptäcks så ska hunden sänka farten och arbeta allt mer noggrant. Sista fasen i avsökningen ska hunden “dammsuga” varje kvadratdecimeter som en ivrig spaniel. Helst ska handlern inte behöva repetera sökkommandot hela tiden och störa hunden eller jakten. Sen kom Karlsson och visade exakt vad hon menade! 🙂

Kursen med Rita Kökeny skulle varit på ÖKL/EKL men var av någon okänd anledning snarare NKL/mot ÖKL. Vi lärde oss kanske därför inte så mycket nytt men fick ändå två dagar med upplägg och aktivitet som var kul. Roligt även när feedbacken består av “brilliant” och “excellent”. Det är vi inte vana vid! Under Ritas avslutande walkup så blev det en del riktigt snygga blinda apporter där Karlsson visade att han nog är mogen för A-prov i höst. Om sanningen ska fram så gjorde vi även några dåliga insatser också på en av dagarna. Fast det får främst föraren ta på sig då han var uppe lite för länge kvällen innan. Helt klart måste jag höja min lägstanivå och inte vara så ojämn som handler. När jag på tå så ställer Karlsson upp!



Belöning och ett litet hurra

Allmänt Posted on 2014-07-09 12:49

Måste erkänna att jag tycker det ser lite fånigt ut när man håller på och belönar med tuber med olika innehåll. Under åren har det gått lite i mode i detta från tid till annan i olika träningsgäng men jag har aldrig prövat själv förrän nu.
Problemet jag hade var med Karlsson som nyss fyllt 4 år och under senaste året blivit allt mer sniken på sitt “byte” och emellanåt väldigt ovillig att släppa det ifrån sig. Det uppstod från början mest med de roligaste sakerna som en tennisboll, men senare även med dummies. Bägaren rann över när det slutligen slog över på vilt och han nollades på ett B-prov pga lite “dragkamp”.

Vi har ju samlat på oss en del verktyg under åren men det var blev inte riktigt bra vad jag än tog till för metod. Men utbytesmetoden kändes mest rätt trots att det gick lite sådär med vanligt hundgodis. Köpte till slut en tub skinkost och prövade. Det blev total succé!

Helt plötsligt satt avlämningarna perfekt. Linjerna tillbaka blev spikraka. Farten hem ökade. Helt sjukt bra fungerade det. En vecka tog det och då fick han först en klick ost direkt vid avlämning. Sen har jag skjutit på belöningen undan för undan och krävt avlämning, (skaka), vända runt till sida, sitta ned innan han får nåt. Nu visar jag bara tuben ibland och ger honom allt mer sällan ost, och går över till verbal belöning och smek. Förväntan på lite ost finns ännu kvar och det kommer nog krävas några veckor till med överraskningsbelöningar innan vi skapat ett hållbart nytt beteende.

Tycker fortfarande att det ser lite fånigt ut, men det skiter jag i! 🙂

Copper fyller 6 månader idag. Ingen stor milstolpe, men vi firar med ett porträtt och noterar 22 kg i loggen. Kanske blir en kungslabrador av detta…



« PreviousNext »