Ibland överträffar verkligheten dikten. Dagens simulerade jakt gick långt över förväntan. Jag har klurat några veckor på hur man på bästa sätt skulle kunna lära en oerfaren unghund lite mer om att söka skadeskjutna dykänder. 100 m snöre, ett block ett ankare samt en upptinad and ingick i rekvisitan.


Det blev total succé trots ett lite för kort snöre (det var skarvat med en knut som fastnade en gång). När jag drog i snöret som var knuten i anden via blocket som satt fast i botten med ankare så ”dök” anden. Unghunden blev väldigt konfunderad när den försvann och började söka runt. Jag höll honom kvar i området med kommandot ”sök där” och släppte upp anden några gånger innan han fick apportera den. Efter två apporter så fattade han galoppen och var väldigt intensiv i sitt sökande inom ett lagom stort område – till slut drog jag bara ned anden ca 20 cm och lät honom dyka ned och hämta den under ytan. Det lyckades!


Dagen startade dock med en 350 m lång vassrugg där han fick söka fritt och så lät jag honom ”hitta” en and var 50 m. Det gick som tåget redan från start och vissa hundar har inga problem att apportera från båt – vare sig det gäller att söka, markera eller dirigeras. Tracer tillhör den gruppen och det är otroligt skönt och gör att livet som apportör blir extra kul. Vi testade sen förmågan att ta sig genom en djup tjock vass och vidare ut på blankvatten – inga problem! Enda orosmolnet var att det kom ett par små små pip från Tracer när jag sköt skarpa skott från båten – han blir en aning för upphetsad och bör definitivt inte stå mitt i skjutlinjen första säsongen. En otroligt bra testdag innan höstens jakter drar igång. Grunderna för jakt är klara. Vi är redo!