Reset är en engelsk term för återställning av datorsystem för att rensa fel, låsningar och loopar och sätta systemet i ett normalt eller initialt tillstånd. Termen kan också användas för att beskriva en metod i hundträningen för att hjälpa hunden att välja ett bättre och effektivare sätt att lösa situationen. Tanken är att återställa hunden utan tvång och bestraffning så den lugnar ned sig och tänker till. För att därefter lära sig själv att det lönar sig att lita på sin förare och exempelvis vara noggrann och tajt under ett närsök. Låta polletten trilla ned på riktigt.

Nu pratar vi inte om valpar eller unghundar i början av sin träningskarriär. De behöver sannolikt mer repetitiva övningar och lek. Detta handlar om hundar från 1,5 – 2 år och äldre. Hundar som inte gör ett effektivt närsök. Hundar som inte håller sig i anvisat område. Hundar som bara springer och springer medan föraren blåser hissmusik med visselpipan. Även ”sönderjagade” äldre hundar som kan bäst själv. Har det hänt dig nångång? Mig händer det tyvärr. Kanske för ofta.

Det svårt att skriva om hundträning på ett begripligt vis för alla. Mottagarna har vitt skilda erfarenheter och väldigt olika individer i snöret. Mina tankar och minnesanteckningar kring hundträning handlar oftast om ”polering” av grundtränade hundar där jag förutsätter vissa färdigheter och kunskap. Att genomföra en RESET på ett bra och lärande vis förutsätter att du vet exakt vart apporten ligger, att hunden kan ta ett någorlunda rakt linjetag, att den stannar på stoppsignal och slutligen inte kissar på sig av rädsla om du springer ut till den. Ok? Jag prövar nedan att beskriva momenten.

Detta är inte svårt. Du har säkert gjort det förut. Skillnaden är nog att du inte ska styra hunden och absolut inte korrigera hunden. Det stör ”återställningen”. Hunden ska själv komma på att det lönar sig att leta där du ber den leta.

Skicka hunden mot apporten. Dolt eller minnesapport/område bestämmer du själv beroende på hundens förmåga. Stanna hunden i apportens omedelbara närhet (max 6 m ifrån apporten). Andas. Blås närsöksignal utan att ge handtecken.
Big no no är ”coverup signal”, dvs att lägga på en söksignal direkt efter stoppsignalen eftersom hunden i alla fall inte kommer att stanna (Fast domarna brukar inte gå på den ändå.) Lägg undan pipan och låt den vara. Observera vad hunden gör och vilken attityd den har.

Hunden ska hålla sig kvar i området. Den får gärna starta med att jaga av området snabbt och effektivt – med näsan påslagen! Om det senare under jakt ligger en påskjuten and där så får hunden sannolikt vittring direkt.
Om ingen tydlig vittring upptäcks så ska hunden sänka farten, och arbeta allt mer noggrant. 3dje och sista fasen i avsökningen ska hunden ”dammsuga” varje kvadratdecimeter som en ivrig spaniel. Helst ska föraren inte repetera sökkommandot och störa hunden eller jakten.

Sket det sig? Lämnade hunden området och drog iväg på egna äventyr? Dags för en RESET. Bege dig ut till området och kalla till dig hunden (med rösten). Om du vill att hunden ska hitta apporten lättare så kan du sätta hunden i lä om apporten så har den större chans att känna vittringen – det bestämmer du själv beroende på din hunds ålder och rutin. Blås stoppsignal, lämna hunden och återgå hela vägen till din utgångsplats. Blås stoppsignal igen. Andas. Blås närsöksignal utan att ge handtecken. Observera vad hunden gör och vilken attityd den har…

Om inte söklusten riktigt finns där så ska du inte göra det för svårt i början. Sätt tillbaka hunden nära apporten och rätt i vind. Kanske kanindummie eller nån apport som hunden gillar lite extra. Glad attityd från dig är extra viktigt.

Om din hund hittar apporten ”för lätt” så kan du pröva tuffare terräng, boll, minidummie etc. för att göra det svårare och svårare. Se till att hunden lyckas efter max tre försök och nöj dig för dagen. Kör igen nästa dag, och nästa dag och nästa dag…