Att träna unghund är bland det roligaste som finns. Det
gäller bara att sätta grunderna först. Inte fuska och köra på med den roliga
jaktträningen bara för att de klarar en del moment helt naturligt.
Jag har tyvärr brustit lite i närsöksövningar med Copper som
strax fyller 10 månader. Det finns massor att skylla på, men ingen riktigt bra
ursäkt. Det har bara blivit så.
Förra veckan upptäckte jag att han inte hade en aning om vad
närsökssignalen betydde. Det var bara hissmusik för honom. Jag tog då med mig
tennisboll och minidummie varannan dag på lunchpromenaden och genomförde närsöksövning
var 20:e meter en 5-6 ggr. Satte honom ned på första och studsade en boll 10 m
därifrån. Gömde sen bollen i det höga gräset och hämtade Copper. Satte honom
rätt i vind med ryggen mot bollen ca 2 m ifrån. Blåste stoppsignal och backade en
meter från hunden och inväntade att han skulle vrida på huvudet och sniffa
bakåt innan jag började blåsa söksignalen. Det gick bra men inte klockrent. Gjorde om
samma sak ett par gånger till och avslutade när jag fick ett bra resultat.
Ökade sedan gång för gång svårighetsgrad så att sista söket (sök nr 20, dag 4)
var helt blint och i frånvind. Då hade han förstått vad signalen betydde och att
han förväntades att söka området precis bakom sig (lär honom senare att
söka mot andra anvisade riktningar).
Idag åkte jag iväg till ett område där man kan använda skott
och till min lycka fanns ett perfekt ställe på en äng. Mitt på ängen växte det
en meter högt gräs i en cirkel som var ca 10 meter bred. Jag satte Copper i
mitten. Gick sen runt och kastade boll och minidummie samt smällde av skott ner
i backen med apportkastaren för att ytterligare förtydliga gränserna för
sökområdet. Jag lämnade dock bara en boll kvar i gräset. Ställde mig sedan i
kanten på området och blåste närsökssignal. Copper började söka runt med lite
tveksam intensitet, men fann bollen efter 20-25 sek. Vi upprepade övningen tre
ggr till med olika föremål men utan fler skott. Sista gången lät jag honom söka
nästan 1 minut tomt innan jag smög ut en boll. Nu sökte han med hög intensitet
och ivrig svans. Riktigt kul att se.
Som avslutning smög jag ut en normalstor dummie utan att
Copper såg det, och backade 30 m ifrån sökcirkeln. Skickade sedan honom på ”blint”
linjetag mot cirkeln. Blåste stopp när han kom fram. Berömde honom när han
stannade och tittade på mig. Blåste sen närsökssignal och såg till min
förtjusning hur han började cirkla i större och större cirklar tills han fann
dummien. Det var så himla snyggt att vi nöjde oss för dagen.
Jag gillar inte när man i förmänskligar hundar och deras
uttryck. Men jag är helt säker på att när Copper hoppade in i famnen på mig med sista apporten så ropade han: -”Kolla husse. Jag förstod vad du menade och
jag klarade det!”
