Sent i onsdagskväll (ca 22:30) fick Benke ett SMS om att det behövdes hjälp med att eftersöka ett stort jaktområde. Det skulle gå av stapeln dagen efter (dvs torsdag) med samling kl. 08:00. Vad gör man ? Jag skulle arbeta och Benke & Freddy hade kommit med i sista stund på B-provet i Norrtälje… Jo jag mailar min fantastiska arbetsgivare och säger som det är ”Jag har fått möjlighet att äntligen, efter lång väntan, få komma ut och se hur det är i verkligheten. Vad det är vi tränar för egentligen.”… och att jag kommer att bli sen till jobbet.

När det är klart är det bara att svara JA tack, vi kommer jag & Alissa!

Det blir sent i säng eftersom det är en del att förbereda och packa inför tordagens spännande äventyr. (Vilken tur att Wet-västarna jag beställt kom så snabbt!). Det blir en natt med ganska lite och orolig sömn, man vill ju inte försova sig. Klockan var ställd på 05:00, puh!. Vad gör man inte för att få utöva sin hobby…

Väl på plats efter en dryg timmes bilfärd, kommer vi fram till samlingsplatsen där resten av gänget redan väntar. Efter information sätter vi oss i båtarna som tar oss ut till anvisat område. Vi har vid samlingen bl.a. fått reda på att det dagen innan har fällts många änder och det är vår uppgift att söka av och ta in det som ev. kan finnas kvar.

Jag & Alissa blir avsläppta på en udde och ska söka av ett vassområde från landsidan. Vi ska arbeta oss fram ca 600-800 meter. Kanske inte låter så långt, men med den vegetationen blir det som ett marathonlopp! Vi börjar söka av ett ganska lätt område med ”snäll” vass och fast mark innanför. Där jobbar vi oss fram ca 300 meter utan att hitta en enda fågel. På utsidan av vassen kör en förare sina 2 hundar från båten och letar. Inte heller han hittar något. Efter nästan 20 minuter och inga fåglar funna, börjar jag fundera på vad det är vi gett oss in på egentligen? Är det det här vi gått och suktat efter för ingenting?

Vi kämpar oss vidare framåt, och nu har vassen blivit tjockare, högre och bredare. Marken innanför har blivit mer lerig och ”svampig”och jag sjunker ner en bra bit varje steg jag tar. Det är då det händer…

Jag har skickat Alissa långt in i den höga, tjocka vassen och hon har varit borta länge. Plötsligt kommer hon ut med en and i munnen och levererar. Jag vet inte vem som är lyckligast, hon eller jag? Äntligen kom belöningen för hennes slit! Jag stannar på samma stället och skickar henne i samma riktning igen. Det dröjer inte länge förrän hon kommer med ytterligare en and, stolt i munnen. Där står vi sedan och skickar och skickar… Jag hittar en liten grästuva där jag kan samla alla änder. Jag räknar till 18 stycken! innan det området är tömt.

Sedan börjar arbetet med att släpa alla fåglarna över lervällingen/dyn till ett ställe där någon med båt kan komma och plocka upp dem. Alissa låg snällt och väntade (och vilade) medan jag ”tjofsade” mig igenom leran i flera omgångar med alla fåglarna. Vad ska man med gym till när det finns jaktmarker?!

När alla änder är flyttade till en bättre plats börjar vi söka av även det vassområdet. Det dröjer inte länge förrän Alissa åter kommer med en and i munnen. I det här området hittar vi sedan ytterligare 6 änder innan vi kallar till oss en båt som får plocka upp alla fåglar för vidare transport.

Vi fortsätter sedan i lugn takt området upp till den avslutande mötesplatsen. På vägen kommer Alissa med ytterligare ett par änder, men nu är hon trött (och jag med för den delen). Det är jobbigare än man tror att gå i den här typen av terräng.

Vi blir hämtade med en båt fylld med änder som vi trängs med på väg tillbaka till startplatsen. Under båtfärden dit, träffar vi på ett par skammade änder som skjuts och jag får möjlighet att skicka Alissa en sista gång från båten. Hon simmar snabbt ut och hämtar en av dem. Det blev bra på flera sätt. Ett var att hon fick skölja av dig all lera och dy från landsöket. Ett annat var att jag ficka pröva att skicka henne från båt och även ta upp henne i båten efteråt.

Väl tillbaka vid utgångspunkten tackar vi för oss. Vi måste tillbaka till vardagen och arbeta. De andra tar en fikapaus för att sedan ge sig ut igen och söka av resten av området. Jag ”pysslar om min ”prinsessa” ordentligt och raster henne innan vi mer än nöjda sätter oss i bilen för att ta oss tillbaka till vardagens sysslor.

Jag är jättenöjd att mitt första jaktäventyr var ett eftersök. Då fick vi tid, att i lugn och ro, känna oss för tillsammans jag & Alissa. Hon är en helt underbar hund som jag förhoppningsvis kommer att lära mig mycket av. Jag är så glad att vi fått förtroendet att ta hand om henne!

Hur det gick för Freddy & Benke då?…

De började provet lysande med landmarkeringar och dirigeringar som spikades. Därefter hade de otur på söket som delvis gick i och över vatten. Han hittade en kaja på andra sidan vattnet som han levererade in, men hade ”oturen” att när han skulle tillbaka över vattnet med den, så gick han i och krockade med stor trut som han då också tog med sig. Kajan tappade han ur mungipan och 0:ade då tyvärr. Benke var dock jättenöjd med Freddys arbete innan detta hände.

Tråkigt, men det är sån’t som händer och det är bara att försöka igen. Skam den som ger sig!