Nu lägger vi ner B-proven med Freddy
. Det är lika bra att se sanningen i vitögat och acceptera att han inte verkar vara ämnad att gå på den här typen av prov. I helgen var vi på ännu ett B-prov. Den här gången uppe i Lafsen ovanför Uppsala. Ett jättetrevligt prov, som vanligt. I år var våra uppfödare till Freddy – Helena & Fredrik Lindström, Kennel Reedsweepers – provledare, så jag hade lovat att vara funkis. Jag hade turen att få vara skrivare till Ulf Göransson som var dagens domare – och Benke startade Freddy. Den här gången fanns det inget att skylla på (ingen löptik som parkamrat och provupplägget var bra, inte för svårt men inte helt lätt heller).
Freddy fick börja med en dold dirigering över vatten, vilket vanligtvis är ”plättlätt”, men idag visste han helt plötsligt inte vad sidotecken var och var allmänt ohörsam (domarutlåtande). Efter mycket om och men kom i alla fall viltet in. Till hans fördel ska jag ändå säga att han var en av få hundar som faktiskt simmade tillbaka med viltet. De flesta hundarna tog den längre vägen över land tillbaka. De kanske tyckte det var lite kallt i vattnet?…
Det följdes av en ”simpel” vänster-höger-om-båten-dubbelmarkering på vatten. Freddy satt mycket uppmärksam och såg när viltet plumsade i sjön, för att sedan när han skulle simma och hämta dem , inte verkade ha en aning om var de hamnat. Ingen var hemma i hjärnkontoret. Efter en hel del förarhjälp kom änderna in.
Sedan kom sökarbetet på land. Det började mycket bra med en Freddy som rusade ut markerna och hittade en fin fasan. Sedan fortsatte hundarna att växelvis plocka in vilt från anvisat område. Jag lovar att Freddy hade koll på vad som låg var. Så länge det fanns ”finvilt” (fasan, kanin & and) gick det jättebra, men när området hade tömts på godsakerna och det bara var kråkor och duva kvar, då såg man riktigt hur hans motivation sjönk. Då var det inget roligt längre, hmmmf…
Efter söket var det dags för en dubbelmarkering på land som bestod av två kråkor. Även här satt han mycket uppmärksam när skotten gick av och såg när fåglarna föll. Han sprang ut, och insåg där ute att det var kråka, bläää… Den första kom han i alla fall in med, men när Freddy insåg att den andra också var av samma sort då hade han fått nog. Kråka är inte värt att anstränga sig för, vad husse än säger.
Det slutade med att Benke ( han visste att den sista landdirigeringen också var en kråka) tackade för sig & Freddy och avslutade prövningen. Urtrist! för att vara ärlig, men som sagt, ibland måste man inse fakta.
Det är tur att man får glädja sig åt andras framgångar
. I helgen lyckades jätteduktiga Monica Löttiger & SVCh Cinnamon ”Alma” med bedriften att fixa BÅDA sina 1:or i ökl. Den första på lördagen i Katrineholm och den andra kom på söndagen i Lafsen. JÄTTEGRATTIS!!! säger flocken Odenmark som följt er från början.
Nu tar vi nya tag och satsar på A-proven med Freddy istället. Benke har redan anmält dem till höstens kommande A-prov . Vi vet ju efter höstens jakter, att han är en fantastisk jakthund när det gäller skarpt läge. Det är som att ha en heltänd Alissa 2 med sig. Freddy ”bangar” inte för nåt’ då. En av hans många styrkor där är tunga, tjocka vassar. Där kommer han bäst till sin rätt. Då är det en ren fröjd att se honom!
Ewa
