I söndags gjorde jag och Alissa vår fösta start tillsammans. Det var på LRK Östra’s WT. Dagen bjöd på underbart höstväder med klarblå himmel och för årstiden en hel del plusgrader. Skönt! Att samlingen inte var förrän klockan 12:00 för ökl & ekl, så man fick lite sovmorgon, gjorde inte dagen sämre. Stämningen bland deltagarna var på topp från början, och det var roligt att träffa en hel del (numera) kända ansikten igen. Alissa & jag startade i ekl, och jag som tidigare bara startat 2 ggr i nkl, var riktigt pirrig. Men nån’ gång måste vara den första, som de säger…
Station 3 – Dubbelmarkering på linje – Peggy Westerlund:
Där stod vi två ekipage bredvid varann från början på en äng. Skytten sköt först ett skott och dummien landade i början av en kulle (ca 70 m). Efter det andra skottet kastades en dummie som landade uppe på kullen (ca 85 m)i linje med den första, i en liten sänka vid ett par enar. Den med lägst startnummer – inte jag – började med att hämta in dummien som låg närmast (man blev 0:ad om fel dummie kom in). När den väl var inne var det min tur att skicka Alissa på den bortre. Hon blev lite distraherad av den andra föraren som blev tvungen att blåsa en hel del på sin hund för att få in rätt. Hon gick även framför Alissa, vilket gjorde att hon tappade focus något. När jag väl skickade henne gick hon rakt på, men vek av bland enbuskarna lite för tidigt. Det gjorde att jag blev tvungen att använda pipan lite för att styra in henne rätt. När hon sen fick tag på den var det en ”missil” som kom och avlämnade snyggt i hand. Efter det gjordes proceduren om igen och det var vår tur att hämta in den närmsta först. Alissa gick rakt på och efter bara en liten stoppsignal och sido-när-sök var hon snabbt tillbaka även med den. puh, 1:a stationen avklarad och hjärtat började slå lite normalare igen. 16 poäng (av 20)
Station 4 – Dubbelmarkering + dold dirigering – Peder Dammgard:
Här startade vi mitt ute på ett fält. Första markeringen landade mellan en stor sten och ett stenröse (ca 100 m). Dummien kunde antigen studsa bakåt in i ett gransnår, eller framåt ner i ett litet dike. För oss hamnade den i gransnåret. Den andra markeringen kastades i ca 45 graders vinkel därifrån och landade på plan betesmark. På bägge sidor fanns det skog som drog. Det var svårt att se dummisarna både för hund & förare eftersom de vara gröna mot grön bakgrund. Likaså var det svårt med vinden. Det var ett riktigt vindhål just där. Ena stunden blåste det si och nästa så för att helt plötsligt inte blåsa alls nästan, men det var lika för alla. Vem har sagt att det ska vara enkelt?… Alissa gick på den första markeringen, rakt mot målet men för långt. Jag tappade henne lite bakom gransnåret och hon sökte själv ganska yvigt. Så det var bara att ta till pipan och styra in henne rätt. Efter lite mankemang var apporten inne. Nästa apport gick inte bättre den. Hon drog sig mot skogen på höger sidan och verkade ha tappat var den låg. Så då var det bara att gå in och styra igen. Då hittade hon den nästa direkt och kom i flygande fläng in för avlämning. Väl inne blir hon så ivrig att käkarna nästa låser sig (det är ju sååå kul att hämta ”tygpåsar”) när hon ska lämna ifrån sig apporten. Inte de snyggaste avlämningarna jag varit med om, men det är bara att hålla masken så gott det går, puh.
Men det var inte slut med det, sen skulle jag skicka Alissa på ett dolt linjetag i samma riktning och förbli legan efter den andra markeringen (ca 130 m). Det gick över förväntan (två små dirigeringar) och hon var snabbt tillbaka. Nu var avlämningen om möjligt ännu sämre, tyvärr. Vad gör man? Försöker hålla färgen igen och lirka ut den. Sånt ger poängavdrag – inte bra. 30 poäng (av 40)
Station 2 – Trippelmarkering, 1 land & 2 vatten på linje – Elisabeth Sahlin:
Här stod vi i en nerförsbacke med träd innan vattnet och vass. Det var inte mycket man såg, så här var man tvungen att lita på hunden. Den första markeringen kastades i 90 graders vinkel från vattnet in mot skogen (ca 60 m). Vägen dit skymdes att något snår av obestämd sort som hundarna skulle igenom eller gå runt. Men den fick inte hämtas direkt. Två skott till gick av mot vattnet och man hörde nerslaget men man såg inte var de hamnade.
Efter den förra stationens ”äventyr” var jag rejält nervös vilket Elisabeth noterade ganska snabbt. Hon dubbelcheckade mig med att fråga om mitt startnummer. När jag lyckats få fram nr 43 som svar, ansåg hon att jag var kontaktbar och gav klarsignal för oss att lösa uppgiften. Jag skickade Alissa på vattenmarkeringarna först och hon spikade bägge två, skönt! Då släppte nervositeten lite. Sen skickade jag henne på landmarkeringen. Hon såg ut att ha full koll när jag skickade, men även den här gången sprang hon för långt, suck. Vad gör man för fel? Fram med pipan igen och efter ett par styrningar var den ”plättlätt” inne – så typiskt. Även här fick jag en del problem med avlämningarna, som också Elisabeth påpekade efter avslutad uppgift. Så nu vet vi vad vi har att jobba med under vintern. Det är tur att det finns experter att fråga. 14 poäng (av 20)
Station 1 – En minnesmarkering & riktat närsök – Peter Flinck:
Här gick vi ner till ganska geggig och otillgänglig skogsterräng och ställde upp för en enkel markering som hamnade bakom ett träd ca 30 meter bort. Alissa markerade ordentligt (tyckte jag). Den fick vi inte hämta på en gång utan vi vände ca 45 grader och fick ett område anvisat ca 15 meter bort. Där fanns ett antal dummies gömda och vår uppgift var att hämta in 2 av dem, vilket vi också gjorde utan större svårighet. När det var gjort vände vi tillbaka för att ta in markeringen. Alissa rusar ut och för långt även denna gång. Pipan fram igen (suck) och efter ett par styrningar så hämtar hon in även den. Provet är äntligen SLUT och jag med mentalt. 11 poäng (av 20)
Sammanfattningsvis kan man säga att provet var jättetrevligt upplagt och de hade lyckats ta tillvara markens alla olikheter på ett roligt och svårt sätt. Dagens poäng räckte till en 3:e placering. Nu är det bara att träna, träna och åter träna. Det känns som Alissa markerar allt jättebra men att hon inte registrerar. Det beror säkert på min okunskap, men med lite hjälp ska vi säkert komma över det och vidare. Det var i alla fall jätteroligt att äntligen ha fått gjort något tillsammans efter allt hon råkat ut för under säsongen. Alissa verkade också ganska nöjd efter dagens strapatser.
JÄTTEGRATTIS!!! vill jag också säga till superduktiga Monica Löttiger & Alma som kom 2:a i öppenklassen.
Ha en fortsatt bra höst ni som tittar in /Ewa
