Senaste halvåret har präglats av sorg och känslor av hopplöshet när skador och sjukdomar på våra hundar avlöst varandra. En hund fick somna in efter drabbats av kraftig epilepsi som gjorde honom farlig för omgivningen. En annan är utdömd som provhund på elitnivå då infästningen till handledssenorna är försvagade. Förra sommarens hetta gjorde att barkborrarna invaderade vår lilla skog, och gran efter gran tappade färg och barr.

Senast så sprang yngsta flockmedlemmen in i en pallkrage och blev blockhalt. Dagen efter så sjönk en annan hund ihop av ett förmodat huggormsbett. Alla planer på lillsemester i Orsa skrinlades och även firandet av sonens examen på Örebro Universitet såg ut att gå i stöpet.

Vi har alltid haft en inkluderande inställning till folk. Vanligen ger vi mer än vi tar. I år slog karma till och våra vänner ställde upp när det var som svårast. Listan blir för lång för att nämna alla men några har gjort insatser som jag bara måste tacka lite extra för.

Jag kontaktade några skogsmaskinsbolag som alla avstod att hjälpa oss med avverkning av vår sjuka granskog. Det skulle helt enkelt inte löna sig att avverka den bedömde de. Men när det såg som mest hopplöst ut kom Anders till hjälp. Han offrade en ledig helg, bodde hos oss och ordnade transporter av maskiner och timmer till absolut lägsta möjliga kostnad. Preliminärt så visade det sig att mängden friskt virke var större än befarat så det kommer sannolikt bli ett litet överskott. Tack som faaan Anders! Utan din hjälp hade vår skog blivit helt förstörd. Nu kommer det istället bli en fantastisk hundträningsmark under föryngringen.

Vi kom iväg till sonens lärarexamen tack vare Mervi och Christer. En fantastisk förmiddag med både tårar och glädje under avslutningsceremonin med fina tal och framträdanden. Kvällen innan examen ringde Christer och frågade hur sjutton vi tänkt lösa problematiken med ormbiten hund och blockhalt valp samt värmeprognos på över 25 grader och alla hundar i en bil? Det var en retorisk fråga. Han visste redan svaret. Vi kunde inte lösa ekvationen. Christer sade då att han och Mervi redan diskuterat vårt problem och kommit fram till att Mervi åker hem till oss tidigt på morgonen och passar alla hundar medan vi åker till Örebro. Mervi och Christer – ni är fantastiska!

Vår halta valp vet vi ännu inte riktigt hur det går med. Röntgen och besök hos ortoped fanns inte att få tag i förrän en månad senare. Men då hade vi inte räknat med Kicki. Jag lämnade Ewa hemma med sjukstugan och tog övriga hundar och Blue med mig upp till Orsa för att delta på Unghundsderbyt 2019. På fredagskvällen satt jag och beklagade mig för våra vänner under middagen, och några minuter senare var helt plötsligt förhandslöfte om *röntgen och ortopedkonsultation bokad vis SMS redan på måndagen. Vi ringde Ewa som nog började lipa av tacksamhet. Kicki – du är bäst!

Blue gjorde ett litet ”unghundsmisstag” på derbyt som kostade 8-9 poäng, men gick i övrigt som på räls. En helt fantastisk naturlig apportör och viltfinnare. Normalt sett så är en fjärdeplacering inte någon jättebravad. Men i Unghundsderbyt prövas cirka 200 retrievers som är under 24 månader, och provet var inte lätt på något sätt.

Hyllningarna efter placeringen är översvallande. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är otroligt kul att få så mycket peppning och grattis. Inte bara Blue fick en massa grattis, utan även sonen som nu är behörig mellanstadielärare och redan fått anställning på en skola i Stockholm. Vi har fått så otroligt mycket kärlek denna helg. Det har varit underbart. Man växer av sånt.

TACK

*Updatering – röntgen visade en fraktur på bogbladet. Prognosen är dock god, men kräver en lång period av vila.