Orden i rubriken blev grundligt marknadsförda via Keith Mathews tränings-Dvd:er, och ni har säkert hört andra tränare säga samma eller liknande sak. Den som visade mig, in i minsta detalj, hur man applicerar dessa ord i praktiken var Guy Bennet.

Koppel utan handögla

Konceptet kan appliceras på en 6 månaders valp eller en hypertaggad 4 åring. Givetvis med olika störningsgrad/volym. Det är inte kul när hunden skickar sig själv efter en apport (knallar) eller hoppar fram en halvmeter varje gång en apport skjuts eller landar i närheten. Även om hunden inte rusar ut så skapar det oro som stjälper din egen förmåga att markera allt vad som händer i omgivningen, och kanske även stör andra ekipage.

Observera att jag skriver ”kan appliceras på en 6 månaders valp” – det finns många som har synpunkter på vilken ålder man bör starta. Jag bryr mig inte om åldern. För mig handlar det om individen. Jag bedömer om individen är mogen för olika saker – eller inte. Det finns också individer som är FÖR lugna och kanske t.o.m saknar apporteringslust. För dem skulle jag kanske istället rekommendera “knallapportering” för att väcka apporteringslusten – det går att rätta till senare.

Hur belönar man lugn?

Det finns många teorier och varianter kring detta. Driveträningar, matskålar, godis, klicker, backa undan eller lydnad och dominans. Guys sätt handlar om något helt annat. Att helt enkelt låta hunden själv komma på att den blir belönad när den gör rätt. Att få springa ut och hämta en apport är den absolut största belöningen för jaktavlade retrievers! Det slår både mat och löptikar (för det mesta).

Hunden ska uppfylla tre saker för att ens få chansen att hämta apporten.

POSITION – SINNESSTÄMNING – FOKUS

Inte bara en eller två kriterier. Alla tre ska vara uppfyllda innan vi låter hunden hämta apporten.

Innan vi går ut på gräsmattan med vår 6 månaders valp så behöver vi ett koppel där vi kapat bort handöglan (bild) och en lagom stor vit dummie utan snöre eller rem. Trä gärna en vit strumpa över en dummie. Har den ett snöre/rem så ”försvinner” den på köpet. En rem eller snöre har en förmåga att locka fram oönskat bus och handväskelek hos unga hundar.

En liten definition av de tre kriterierna är nog också bra att fundera lite över innan vi startar.

Position

Engelsmännen använder termen heel work. I Guys definition innebär det att hundens båda framtassar skall vara i höjd med vår häl. Då hamnar hundens ögon precis framför vår knäskål. Denna position underlättar senare mer avancerad följsamhetsträning. I synnerhet när vi vänder oss motsols för att markera eller skjuta något snett bakåt vänster.

Sinnesstämning

Inre stress och flämtning kan vi inte göra så mycket åt. Är det en valp så borde det inte ens finnas någon större förväntan. Men en lyft tass, eller en halvstående spänd fjäder vid sidan diskvalificerar en belöning. En studsande hund funkar inte heller. Till och med ett halvt steg fram räcker för att stryka belöning. Du vill se en lugn och uppmärksam kamrat vid ditt knä. Om du ser något som avviker från det så väljer du själv vad du vill belöna – eller inte belöna. Var konsekvent.

Fokus

Hunden ska markera apporten och fortsätta koncentrera sig på apporten. Hunden får inte titta upp på dig för någon form av bekräftelse. En äldre hund bör klara ganska många sekunder, medan en valp givetvis inte bör belastas med för lång väntan på apportkommando om den gjort allt annat rätt.

Övningen

Det kan ta upp till ca 5 apporter innan valpen förstår vad vi vill. Ha lite extra tålamod i uppstarten. Vi kommer låta valpen apportera med kopplet på (specialkopplet utan handögla som inte fastnar i något.). Bara det kan kännas konstigt första gångerna för valpen. Första apporten kanske den inte ens törs hämta när kopplet sitter på – då får du hjälpa och uppmuntra lite extra.

Ok, då är det dags att gå till handling. Håll apporten i högerhanden och din kopplade valp i vänster. Öva lite följsamhet och låt den gå fot. Stanna, rätta till positionen om det behövs (men – använd ALDRIG kopplet till detta. Kopplet skall alltid vara slackt och är endast en försäkring). Förbered valpen med ”ditt” typiska kvack- eller brrupp läte” innan du kastar dummien.

OBSERVERA NOGA vad valpen gör. Om den tar ett kliv fram så blir det ingen belöning. Lyfter den ena tassen så är den också diskvalificerad. Sätt tillbaka valpen i rätt position och be den stanna kvar innan du hämtar dummien själv. Gå en sväng till. Stanna. Rätta till positionen om det behövs. Kvack/Brrupp – kast. OBSERVERA NOGA. Höll den kvar positionen men tittar upp på dig och söker bekräftelse/kommando? To bad – ingen belöning nu heller…

Det här kan ta flera försök. Det som brukar hända är att valpen prövar sig fram. Den kommer med största sannolikhet testa flera olika saker, men inom 5 försök så kommer sannolikt allt göras rätt. DÅ BELÖNAR du blixtsnabbt genom att ge den ett apportkommando! Släpp inte kopplet innan. Låt valpen dra kopplet ur din hand när den får kommandot. Det är annars lätt att valpen blir störd när du släpper kopplet och touchen av kopplet kommer före ditt kommando.

Men, bara för att den lyckades en gång med alla tre kriterierna så är inte träningen klar. Nu först börjar det roliga. Att få valpen att koppla ihop sitt rätta beteende med belöningen. Ni kommer få bakslag och det är först när den lyckats tre eller fyra gånger som polletten trillar ned. Att den faktiskt FÖRSTÅR sambandet mellan belöning och att alla tre kriterier är uppfyllda.

Om det inte går alls som du tänkt efter tio försök så tycker jag du ska avbryta och pröva igen nästa dag. Ibland måste saker få sjunka in i lugn och ro. Faktum är att jag sällan eller aldrig låter mina hundar hämta fler än åtta apporter när vi tränar på egen hand med polering av olika saker.

I takt med att valpen förstått förutsättningarna för att få arbeta så försvårar du sedan gradvis störningsmomenten (volymen kallar jag det). Efter ett par veckor krävs det en medhjälpare som kastar apporten åt er. Förslagsvis har medhjälparen en rutinerad och stadig hund som kan plocka upp apporten varje gång valpen diskvalificerar sig och inte får hämta apporten. Den konkurrensen brukar också höja viljan att göra rätt. Jag skulle inte träna skott och kast mer än en gång i veckan innan den blivit minst 12 mån. Överträning kan skapa oönskade problem. Det finns ju även andra saker att träna på.

Volymhöjningen består dels av att lägga på ett skott i samband med kast. Först 6 mm ollonskott. Sen cal 22 med apportkastaren. Dra ibland på med skarp hagelammunition om det är möjligt. Volymen höjs också genom att öka retningen med hjälp av skottapporter. Börja med canvasapporter där medhjälparen först står 15-20 m ifrån. Flytta närmare varje vecka. Avsluta med att ta ”examen” där medhjäparen står bredvid och skjuter apportkastarägg snett framför er ner i backen 15 m bort… Det brukar trigga även de mest stadiga hundarna.

Någonstans under den här gradvisa volymökningen så behövs inget koppel längre. Det kommer du känna själv när det är dags.

Den heta och hypertaggade 4 åringen behöver inte starta ända från grunden. Men koppel, volymanpassning och en gräsmatta kan nog behövas för att skapa förutsättningar att hjälpa en het lite mognare hund att skola om sig till en stadig och lugn apportör.  Jag hjälpte en vän nyligen och min ”picking up hund” fick hämta 14 apporter innan den hunden lyckades hitta nyckeln till att få hämta en apport: POSITION – SINNESSTÄMNING – FOKUS

Det här är ingen quick fix. Ta det lugnt. Ge hunden tid att förstå. Var alltid konsekvent. Ha tålamod. Repetera.